Testimonium Flavianum och delvisförfalskningshypotesen

17 november, 2010 den 20:45 (Eusebios av Caesarea, Josefus, kyrkofäder, utomkristna vittesbörd)

I Josefus Flavius’ andra större historieverk om judarnas historia, Judiska fornminnen som utkom 93 eller 94 vt, finns en passage som handlar om Bibelns Jesus Kristus. Den har sedan lång tid tillbaka gått under namnet Testimonium Flavianum med betydelsen Josefus Flavius’ vittnesmål om Jesus. Under lång tid fanns ingen som öppet ifrågasatte textens äkthet utan Josefus sågs ofta som en sann kristen vittnande om Jesus och kristendomens sannfärdighet. Men i och med att vetenskapen trängde in också i de bibliska fälten höjdes alltfler röster för att Josefus rimligen inte kan ha skrivit Testimonium Flavianum. Passagen är helt enkelt för pro-kristen och stämmer inte med Josefus’ övriga hållning. Sedan tvivel väcktes har en oavbruten strid om huruvida Josefus har skrivit Testimonium Flavianum eller inte förts, och någon konsensus kan inte sägas ha uppnåtts. Där finns forskare som hävdar att hela Testimonium Flavianum är en förfalskning och de som hävdar att (nästan) hela Testimonium Flavianum är skrivet av Josefus och sedan alla schatteringar där emellan. I vår tid verkar en majoritet argumentera för att Josefus skrev vissa delar av Testimonium Flavianum och att texten ”förbättrades” av någon kristen. Den som då oftast brukar anföras som den troligaste förfalskaren är också dess ”upptäckare”, kyrkofader Eusebios som är den förste kände person att åberopa Testimonium Flavianum och citera passagen.

Själv argumenterar jag för att hela Testimonium Flavianum är ett kristet verk och att Josefus inte skrev ett enda ord om Bibelns Jesus. Mina argument till varför jag tror detta utvecklar jag i större noggrannhet i min omfattande Internetartikel från i juli i år ”Jesuspassagerna hos Josefus – en fallstudie”. Här tänkte jag enbart belysa just delvisförfalskningshypotetsen genom att återge något av det som artikeln innehåller.

Den som framför allt är misstänkt för att ha utformat Testimonium Flavianum är just kyrkofader Eusebios av Caesarea (ca 263–ca 340), och i ytterligare en annan artikel, Myten om språket i Josefus’ Testimonium Flavianum, utvecklar jag mitt resonemang något kring detta och visar att språket i Testimonium Flavianum faktiskt speglar Eusebios’ språkbruk än bättre än det speglar Josefus’. Eusebios är såvitt känt den förste att visa kännedom om Testimonium Flavianum och han citerar passagen samtidigt som han hävdar att den har Josefus som upphovsman. Detta sker i början av 300-talet.

År 313 utsågs Eusebios till biskop av Caesarea, en vid den tiden stor stad belägen längs medelhavskusten mellan nuvarande Haifa och Tel Aviv. Han innehade detta ämbete fram till sin död ca år 340. Eusebios har kommit att kallas ”kyrkohistoriens fader”, dels för sin särskilda ställning som kejsar Konstantins förtrogne och i dennes tjänst i utformandet av kristendomen som den nya statsreligionen i romarriket, dels i egenskap av att ha sammanställt den auktoritativa versionen av kyrkohistorien i sju band. Mycket av vår kännedom om den äldsta kyrkohistorien har på gott och ont förmedlats av just Eusebios.

I grund och botten har jag svårt att förlika mig med delvisförfalskningshypotetsen. Inte så mycket med hypotesen som sådan utan mer med grunden till varför man anser att Josefus ska ha skrivit något alls om Jesus. Testimonium Flavianum innehåller helt klart kristna element och det finns knappast något som tyder på att Josefus var kristen. Tvärtom ger han på intet sätt uttryck för något kristet och hyser dessutom snudd på förakt för alla gestalter som på något vis utropar sig till Guds sändebud. Allt detta inser givetvis många forskare. Samtidigt har det blivit populärt att plocka bort de delar ut Testimonium Flavianum som är tydligt kristna och därmed hävda att det återstående är av sådan karaktär att Josefus mycket väl skulle ha kunnat skriva det. Ibland undrar jag om de alls inser hur oerhört subjektiv en sådan metod är, eftersom man därmed skapar en självuppfyllande profetia. Genom att plocka bort alla de detaljer som Josefus rimligen inte kan ha skrivit kommer man obönhörligen att få en text som han kan ha skrivit. Det säger sig självt.

För att göra en jämförelse så vore det detsamma som att säga att det Klemensbrev som Morton Smith fann och som innehöll utdrag ur det så kallade Hemliga Markusevangeliet är ett äkta Klemensbrev, men … med tillägg. Då skulle man bara enkelt kunna plocka bort de små detaljer som kritikerna invänder mot och säga att ”salt-liknelsen” är uppenbarligen ett senare tillägg till brevet och likaså uppmaningen att förneka evangeliets existens även under ed. Genom att plocka bort de detaljer som kritikerna hävdar att Klemens inte kan ha skrivit skapar man med lätthet en text som han kan ha skrivit. Metoden är i grund och botten ovetenskaplig.

Men, säger då vissa; om man tar bort de passager som har ett tydligt kristet innehåll får man faktiskt en text som språkligt är i överensstämmelse med Josefus’ språkbruk! Detta är vad jag skulle kalla en modern vandringssägen som valsar runt på Internet och ibland även bland forskare. Visserligen är det sant att det som återstår är helt i enlighet med Josefus’ språkliga stil. Men faktum är att även de pro-kristna passagerna är i enlighet med Josefus’ stil. Det går lika bra att plocka bort de delar som brukar sparas som den ”äkta” Josefustexten och den då kvarvarande är också formulerad på ett för Josefus’ typiskt sätt. Det som skiljer är inte språket utan innehållet. De delar som tas bort från Testimonium Flavianum tas bort för att de till sitt innehåll, inte språk, rimmar illa med vad vi kan förvänta oss att Josefus skulle skriva.

Detta visar det försåtliga i att utan faktiskt stöd i form av texter återskapa en ”äkta” text såsom Josefus antas ha skrivit Testimonium Flavianum. I stället leder insikten att även de pro-kristna delarna i Testimonium Flavianum är skrivna i Josefus’ stil till slutsatsen att den som skrev dessa pro-kristna delar var väl förtrogen med hur Josefus brukade uttrycka sig. Han var därmed en skicklig förfalskare. Och kunde han imitera Josefus i de pro-kristna passagerna kunde han med all säkerhet göra det också i de övriga delarna av Testimonium Flavianum; delar som också faktiskt är rätt pro-kristna, om än inte lika tydligt.

Om nu någon förfalskat Testimonium Flavianum, helt eller delvis, så bör det vara någon som har god kännedom om Josefus. Och då går tankarna genast till kyrkofader Eusebios, vilken var väl förtrogen med Josefus’ författarskap. Jag tänkte bara översiktligt visa vad i Testimonium Flavianum som mer tyder på Eusebios eller Josefus som författare. För den mer grundliga genomgången hänvisar jag till Myten om språket i Josefus’ Testimonium Flavianum. Jag vill heller inte binda mig till att Eusebios också var den som skapade Testimonium Flavianum utan bara visa på möjligheten. Några bevis för att han gjorde det föreligger inte.

Det finns som sagt tecken som tyder på att hela Testimonium Flavianum är skrivet av Eusebios. Han återger Testimonium Flavianum tre gånger i tre av sina egna verk. Första gången Eusebios (påstår att han) citerar passagen från Josefus’ Judiska fornminnen är i Demonstratio Evangelica 3:5 (på grekiska Euaggelikê apodeixis som betyder ungefär Bevis för evangeliet). Detta citat skiljer sig dock något från den version som nu återfinns i Judiska fornminnen och från de två övriga versionerna hos Eusebios.

Testimonium Flavianum utgör egentligen en rätt lång passage om man vill försöka minnas den ordagrant och den tillhör heller inte den bibliska litteraturen, vilken Eusebios säkert var väl förtrogen med och förmodligen kunde citera utantill. Därför kan Eusebios knappast ha återgivit Testimonium Flavianum ur minnet, särskilt som avvikelserna ändå är så få. De avvikelser som förekommer skulle därför väl förklaras av att Eusebios utformade Testimonium Flavianum vid författandet av Demonstratio Evangelica och senare lätt modifierade ”bevittnandet”. Detta stöds också av att de ändringar som gjordes till de följande versionerna, de i Kyrkohistoria och i Theofania (Gudomlig manifestation [av vår Herre och Frälsare Jesus Kristus]), innefattade att byta ut två uttryck som anses vara typiska för Eusebios mot två som är typiska för Josefus, samt ett som anses vara typiskt för Josefus mot ett som är typiskt för Eusebios. Om detta resonemang är korrekt var det i så fall den senare varianten, vilken återfinns i Eusebios’ Kyrkohistoria, (från ca 325 vt), som interpolerades in i Josefus’ verk.

För att ge en överblick över vad i Testimonium Flavianum som är typiskt för Josefus respektive Eusebios gör jag nedan en kort genomgång av språket i Testimonium Flavianum, vers för vers. Det som är satt i rött bär en tydlig kristen prägel sett utifrån textens innehåll och brukar på innehållsmässig grund rensas bort ur de olika rekonstruktioner som görs. De delar som är satta i blått bär ingen sådan tydlig kristen prägel och anses därför ha kunnat skrivas av Josefus. Efter varje vers förklarar jag kort hur detta stämmer innehållsmässigt och språkligt med Josefus’ respektive Eusebios’ författarskap.

• Vid denna tid framträder Jesus, en vis man. Språkligt sett är uttrycket ”vis man” typiskt för Josefus. Också Eusebios använder ofta uttrycket ”vis”, dock sällan med efterföljande ”man”. Stycket innehåller inget direkt kristet och skulle därför ha kunnat skrivas av Josefus. Samtidigt är det också i linje med vad Eusebios skulle kunna tänkas ha skrivit.
• … om man alls skall kalla honom en man. Detta anses vara en typiskt kristen föreställning – att Jesus var förmer än en människa, dvs. en gud och inget som Josefus därför borde ha skrivit. Däremot vore det i linje med Eusebios’ föreställning om Jesus som varande gudomlig. Språkligt finns emellertid inget som hindrar att Josefus kan ha skrivit denna bisats, liksom inga hinder föreligger för att Eusebios gjort det.
• Ty han var en som utförde underbara verk, Detta anses Josefus ha kunnat skriva. Men rimligen endast såvida han vore välvilligt inställd till Jesus skulle han ha kunnat skriva att Jesus ”utförde underbara verk”. Språkligt sett använder Josefus heller aldrig ordet poiêtês i betydelsen av att utföra. Det gör däremot Eusebios och han använder ofta uttrycket ”utförde underbara verk” och skulle därför med lätthet ha kunnat påstå detta om Jesus.
• … en lärare för människor som mottog det sanna med lust, Josefus skulle näppeligen ha använt uttrycket ”det sanna” om den kristna läran med mindre än att han vore kristen. Däremot skulle han språkligt ha kunnat skriva så här. Dock är detta sätt att uttrycka sig typiskt för Eusebios.
• … och [han] vann till sig många judar och många även av grekiskt ursprung. Detta är språkligt i linje med Josefus’ sätt att uttrycka sig och inte direkt en kristen bekännelse. Även Eusebios skulle ha kunnat skriva dessa ord. Ett argument emot ett eusebiskt författarskap är att kristna inte skulle skriva att Jesus vann till sig greker, då de visste att Jesus verkade bland judar. Men givetvis måste också Josefus så som uppvuxen i Jerusalem ha vetat att där inte fanns greker. Dessutom hävdar Eusebios att Jesus undervisade greker.

”Han uppenbarade sin gudsnaturs kraft genom undervisning och mirakler likvärdigt till alla, vare sig de var greker eller judar” (Demonstratio Evangelica 400).

• Han var Messias [Kristus]. Kan inte vara skrivet av Josefus eftersom Jesus utnämns till Messias. Man försöker rädda detta genom att föreslå att Josefus skrev ”Han ansågs vara Messias”. Givetvis skulle Eusebios språkligt sett ha kunnat skriva att Jesus var Messias.
• Och när Pilatus, genom en anklagelse från våra främsta män, dömde honom till pålen [korset], Detta innehåller inget direkt kristet och skulle därför kunna vara skrivet av Josefus. Det vore dock märkligt om han skulle ha skyllt Jesu död på judarnas ”främsta män”. Språkligt finns inget som hindar att Josefus skrivit meningen. Josefus använder ofta uttrycket ”de främsta männen” men aldrig tillsammans med ”hos oss”. Uttrycket ”de främsta männen” är rätt otypiskt för Eusebios medan han ofta använder sammansättningen ”hos oss”.
• … upphörde inte de som först hade älskat [att älska honom]. Innehållsmässigt stämmer detta rätt väl med hur Josefus brukade uttrycka sig, medan orden däremot används på ett för Josefus ovanligt sätt. Eusebios’ huvudargument i Demonstratio Evangelica 3:5, är att Jesus’ anhängare inte skulle ha varit hans förkunnelse trogen om han var en bedragare, alltså det som sägs i denna mening.
• Ty [han] visade sig för dem på den tredje dagen åter levande, Även om Josefus rent språkligt skulle ha kunnat skriva detta, är innehållet typiskt kristet och meningen därför inte skriven av Josefus. Detta bör ha skrivits av en kristen person och ingenting hindrar att den personen var Eusebios.
• … och de gudomliga profeterna hade [förut]sagt både dessa och tiotusen andra underbara ting om honom. Även om Josefus rent språkligt skulle ha kunnat skriva detta, är innehållet typiskt kristet och meningen därför inte skriven av Josefus. Innehållet är helt i linje med Eusebios’ (och många andra kristnas) sätt att argumentera. Eusebios hävdar just att de gamla judiska profetiorna förutsagt vem Jesus skulle vara och vad han skulle göra.
• Och ända till nu har de kristnas stam, uppkallad efter honom, inte upphört. Språkligt sett skulle Josefus ha kunnat skriva detta och innehållet är dessutom inte direkt kristet. Men Josefus skriver aldrig annars ”och ända till nu” medan Eusebios gör det och dessutom är uttrycket ”ända till nu” mycket vanligt hos honom.

Roger Viklund, 2010-11-17