Earl Doherty, mytteorin och Jesusforskares inställning

Doherty

Earl Doherty

I ett blogginlägg från 15 oktober 2010, Scholarly attempts to “explain” historical methods for Jesus studies (1), tar sig Neil Godfrey an James F. McGrath, och dennes inlägg Mythicist Misunderstanding. Jag tyckte att upplägget var så pass intressant att jag vill hänvisa mina läsare dit. Samtidigt tänkte jag sammanfatta delar av Godfreys inlägg.

Orsaken till Godfreys inlägg är att McGrath säger sig vara förbryllad över att mytiker (den ohomogena grupp som tror att Bibel-Jesus är en myt) beklagar sig över att de som forskar på den historiske Jesus redan på förhand utgår ifrån att Jesus har funnits. McGrath anser att mytikerna därmed helt har missförstått den historiska processen. Han hävdar att vi inte med säkerhet kan veta om någon person har funnits och att vi enbart får förlita oss på uppgifter om vad de har sagt och gjort. Som exempel åberopar McGrath president George Washington, som vi vet existerade eftersom han skrev dokument, var USA:s president och sov än här, än där, etc. Genom att åberopa Washington vill McGrath påvisa att förhållandet när det gäller Jesus inte är annorlunda.

Godfrey vänder sig mot att Jesus och Washington på något sätt skulle vara jämförbara. Han åberopar Scot McKnights oro över Jesusforskarnas okunnighet om historieskrivning såsom den utövas inom de icke-bibliska historiefakulteterna. Enligt Godfrey uppvisar McGrath en pinsam okunnighet om skillnaden mellan primärkällor och sådana tecken som uppkommer först i senare tider. Vad gäller Washington har vi mängder av primärmaterial.

McGraths försök att förklara Washingtons existens genom att han skrev dokument är enligt Godfrey ett cirkelresonemang. ”Vi vet att Washington existerade eftersom han skrev dokument”. Det är detsamma som att säga att ”vi vet att han har existerade eftersom han måste ha existerat för att kunna göra det eller det – exempelvis skriva dokument”. Men de kriterier som används för att avgöra vilka detaljer i ”det eller det” som är historiska, tar sin utgångspunkt i att det fanns en historisk person som kunde utföra dem. Det vore som att säga att Jesus måste ha drivit ut månglarna ur templet eftersom det förklarar varför myndigheterna dödade honom. Och vi vet att Jesus existerade eftersom han gjorde något som förklarar varför myndigheterna dödade honom.

Enligt Godfrey är orsakerna till att vi vet att Washington existerade många men huvudorsaken är att vi har förstahandskällor som stöder detta. Och bevisen för hans existens är så överväldigande att ingen kommer på tanken att ifrågasätta hans existens. Om det i stället vore så att Washington endast förekom som en gestalt i en skriven berättelse där det påstods att han levt 40–80 år tidigare, då skulle vi ha all anledning, till och med skyldighet, att granska berättelsens trovärdighet.

Thomas L. Thompson

Thomas L. Thompson

Godfrey vänder sig sedan till Thomas L. Thompson, professor i teologi vid Köpenhamns universitet fram till för ett år sedan. Thompson var del i den rörelse som kullkastade mycket av den tidigare gammaltestamentliga forskningen och som också hävdar att Jesushistoriker i allmänhet börjat med förutsättningen att Jesus har funnits och inte betraktat denna fråga förutsättningslöst:

“Twentieth-century scholarship, with its faith in history, assumed a historical Jesus as its starting point. It shared Schweitzer’s personal dilemma: a choice between a Jesus who fits modern visions of Christianity and Mark’s failed prophet. But they always assumed there was a historical Jesus to describe.”(Thomas L. Thompson, The Messiah Myth, 2005, s. 7)

“That the stories of the gospels are about a historical person is a difficult assumption. To what extent does the figure of Jesus — like the figures of Abraham, Moses and Job — fulfill a function in a narrative discourse about something else? Is Jesus rather — like so many other great figures on ancient literature — the bearer of a writer’s parable? The question does not refer to our knowledge of a historical person. It asks about the meaning and function of biblical texts. (Thomas L. Thompson, The Messiah Myth, 2005, s. 9)

“Before we can speak of a historical Jesus we need a source that is independent of Matthew, Mark and Luke and refers to the figure of the early first century. Such an ideal source, of course, is hardly to be hoped for in the ancient world apart from monumental inscriptions and gravestones, …” (Thomas L. Thompson, The Messiah Myth, 2005, s. 9)

Eftersom alla källor som finns för att Jesus har funnits är andrahandskällor, finner Godfrey att parallellen med Washington inte är speciellt övertygande.

James McGrath vädjar till det vanliga auktoritetsargumentet; nämligen att alla historiker och forskare med kompetens inom området och som har undersökt mytikernas argument är eniga om att inget enda av dessa är begripligt sett utifrån det historiska sammanhanget inom den tidsram det gäller.

Hector Avalos

Hector Avalos

Godfrey citerar därför ur The End of Biblical Studies, skriven Hector Avalos, professor i religionsvetenskap vid Iowa State University. Avalos hänvisar till bland annat Robert M. Price och Earl Doherty:

“Of course, there are scholars who are more openly secular humanist, and are willing to depart from the religionism that permeates historical Jesus studies. One example is Robert M. Price, a fellow of the Jesus Seminar, who provides a devastating critique of historical Jesus studies in his Deconstructing Jesus—and we share many of his conclusions. Earl Doherty’s The Jesus Puzzle outlines a plausible theory for a completely mythical Jesus. Burton Mack and Gerd Lüdemann also have done much to erode our confidence in the more religionist versions of historical Jesus research. Our purpose is not to slight them, but rather to show that the predominant schools of historical Jesus research in academia have still not superseded Reimarus, who had a perfectly reasonable hypothesis centered on empirico-rationalism.” Hector Avalos, The End of Biblical Studies, s. 197)

Avalos hävdar alltså att professor Robert Price levererar en förödande kritik av studiet av den historiske Jesus. Och Earl Doherty lägger fram en trovärdig teori för en helt mytisk Jesus, enligt denne Avalos.

Stevan Davies

Stevan Davies

Därefter vänder sig Godfrey till ännu en professor, då Stevan Davies, professor i religionsvetenskap vid Misericordia University i Dallas och författare till bland annat Jesus the Healer: Possession, Trance, and the Origins of Christianity. Godfrey citerar ett längre inlägg som Davies gjorde på diskussionsforumet Crosstalk och som jag ämnar återge delar ur.

Davies talar om nya paradigm; alltså helt nya sätt att se på en sak, exempelvis på ett historisk skeende. Han säger följande om Earl Dohertys teori om en helt mytisk Jesus:

“Earl’s paradigm is a paradigm. It’s not simply a reworking of the usual materials in the usual way to come up with a different way of understanding them. […] New paradigms are very very rare. I thought that my J the H gave a new paradigm rather than just another view on the subject, but no. Earl’s is what a new paradigm looks like. […] A new paradigm asserts not that much of what you know is wrong but that everything you know is wrong… more or less. Your whole perspective is wrong. The simple thing to do is to want nothing to do with such a notion, which simple thing has been violently asserted on crosstalk by various people. Indeed, at the outset of this discussion, more than one person asserted that since this is an Historical Jesus list, we presuppose the Historical Jesus, therefore a contrary paradigm should not even be permitted on the list. I think this is cognate to the establishment’s reaction to Galileo. But it’s not that Earl advocates lunacy in a manner devoid of learning. He advocates a position that is well argued based on the evidence and even shows substantial knowledge of Greek. But it cannot be true, you say. Why not? Because it simply can’t be and we shouldn’t listen to what can’t be true. No. Not so quick. […] So we can say that the host of Historical Jesus scholars haven’t got it right, but we know that they are going about it more or less the right way because it’s the only way we know of. […] This isn’t to guarantee that Earl’s arguments are always correct… I’m not at all pleased with the redating of Mark etc. Or that he’s thought of everything… the normative Jesus who is a Galilean Jew whose followers immediately were subject to persecution by the pharisee Paul are huge holes the standard paradigm just ignores… but he’s thought of a lot. You cannot advance very far in thinking if you simply refuse to adopt a new paradigm and see where it takes you. […] Stephen Carlson’s objections to Earl on the grounds that Mark is evidence for an historical Jesus just takes the standard paradigm and asserts it. That’s one way of going about it, as pointing to the self-evident fact that the sun goes around the earth will nicely refute Copernicus. But it’s not that simple. […] But in going along with Earl I’ve learned more than by going along with anybody else whose ideas I’ve come across anywhere. […] Earl gives a completely different view. His is a new paradigm, theirs are shifts in focus within the old paradigm. From whom will you learn more?”

R. Joseph Hoffmann

R. Joseph Hoffmann

Godfrey åberopar därefter professor R. Joseph Hoffmann (History of Religion, Center for Inquiry, Amherst, NY), som skriver följande:

“I should also mention that the biggest reason for the shyness of scholars with respect to the non-historicity thesis had/has to do with academic appointments (as in security thereof) rather than common sense. As a middle-of-the road Hegelian like Strauss discovered.”

Godfrey säger att Hoffman är kritisk till Dohertys tes, men att han ändå, som synes, anser att orsaken till att forskare skyggar inför tanken på att Jesus aldrig funnits mer har med akademiska utnämnanden än sunt förnuft att göra. Hoffman uttrycker sig däremot rätt positivt om G. A. Wells böcker, och skriver att ett antal av de äldre böckerna är att rekommendera:

George Albert Wells”… by the most visible contemporary champion of the myth theory, the British scholar G. A. Wells, a number of older studies can be recommended. Of Wells’s many titles, The Jesus of the Early Christians (London: Pemberton. 1971) is the most tightly argued; Did Jesus Exist? (London: Pemberton, 1986) is also worth mentioning, as is The Historical Evidence for Jesus (Amherst, NY: Prometheus Books, 1988). (R. Joseph Hoffmann i introduktionen (s. 39) till Jesus the Nazarene: Myth of History av Maurice Goguel)

Dessa tre böcker av Wells var för övrigt bland de första som jag själv studerade när jag i början av 1990-talet på allvar började intressera mig för saken.

Även om jag nu har plockat ett antal russin ur kakan rekommenderar jag att ni läser hela Neil Godfreys inlägg på ”Vridar”: Scholarly attempts to “explain” historical methods for Jesus studies (1).

Roger Viklund, 2010-10-16

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: