Detta är en uppföljning till mitt förra blogginlägg: Paulus’ äkta Galaterbrev?
Romarbrevet är det brev som kristna oftast anser vara det viktigaste brevet. Orsaken är troligen dess teologiska grund. Samtidigt är det också det längsta paulinska brevet (tätt följt av 1 Kor) och sannolikt det sista brev Paulus skrev av de äkta bevarade. På grund av bland annat brevets längd, tänker jag inte göra en genomgång vers för vers av hur Markions version av detta brev såg ut, på samma sätt som jag 
gjorde med Galaterbrevet. Däremot tänker jag i ljuset av hur stora förändringarna var i Galaterbrevet titta på några nyckelpassager i Markions version av Romarbrevet och jämföra med den kanoniska versionen som i dag finns i våra Biblar. Även denna gång använder jag Folkbibelns översättning och den rekonstruktion som Hermann Detering har gjort och som finns tillgänglig här. Notera att jag endast gör nedslag i de verser jag anser vara viktigast och återger de större luckorna, medan jag utelämnar mängder av smärre avvikande läsarter.
I Romarbrevets inledning finns den tredje av de fyra nyckelpassager som brukar åberopas till stöd för att Paulus var bekant med en historisk Jesus. Inledningen lyder:
”1 Från Paulus, Kristi Jesu tjänare, kallad till apostel och avskild för Guds evangelium, 2 som Gud har utlovat genom sina profeter i de heliga Skrifterna, 3 evangeliet om hans Son, som till sin mänskliga natur föddes av Davids släkt 4 och som genom helighetens Ande blev med kraft bevisad vara Guds Son alltifrån uppståndelsen från de döda, evangelium om Jesus Kristus, vår Herre. 5 Genom honom har vi fått nåd och apostlaämbete för att bland alla hednafolk föra människor till trons lydnad för hans namns skull. 6 Bland dessa är också ni, som är kallade att tillhöra Jesus Kristus. 7 Jag hälsar er alla som bor i Rom, ni Guds älskade, hans kallade och heliga. Nåd vare med er och frid ifrån Gud, vår Fader, och Herren Jesus Kristus.”
I Markions version stod:
”Från Paulus, Kristi Jesu tjänare, kallad till apostel och avskild för Guds evangelium. Jag hälsar er alla som bor i Rom, ni Guds älskade, hans kallade och heliga. Nåd vare med er och frid ifrån Gud, vår Fader, och Herren Jesus Kristus”
Precis så kan man också tänka sig att inleda ett brev. Men hela partiet mellan verserna 1 och 7 saknas. Alltså då även det stycke som framför allt brukar påkallas, nämligen ”som till sin mänskliga natur föddes av Davids släkt och som genom helighetens Ande blev med kraft bevisad vara Guds Son alltifrån uppståndelsen från de döda”.
Fast mer ordagrant står det ”som enligt köttet stammade från Davids säd och enligt anden [som Kristus] blev insatt som Guds son i makt och välde vid sin uppståndelse från de döda.” I vilket fall saknades uppgiften att Jesus var av Davids säd i Markions evangelium.
Från och med vers 1:19 till och med vers 2:10, finns endast en vers återgiven i Markions brev, och det är vers 2:2. Det som utelämnats handlar om Guds dom över hedningarna och över alla. Stycket är rätt teologiskt och där finns en hel del fördömanden av homosexualitet, som att …
”kvinnor bytte ut det naturliga umgänget mot det onaturliga. På samma sätt övergav männen det naturliga umgänget med kvinnan och upptändes av begär till varandra. Män bedrev otukt med män och fick själva ta det rättvisa straffet för sin förvillelse.”
3:1–3:18 saknas. Stycket handlar om Människans orättfärdighet och Guds rättfärdighet och att vi alla är syndare och fördärvade.
Från 3:29 och framåt inklusive hela kapitel 4 saknas. Kapitel 4 handlar om Abraham och här finns en passage om att Jesus ”utlämnades för våra synders skull”, ett stycke som inte sällan tolkas som att han ”förråddes”. I vilket fall saknas detta.
En ytterligare lucka finns från 5:12 till och med 5:19, ett stycke som handlar om Adam och Kristus, synd och syndafall.
Det allra mesta i kapitel 6 om det ljuva livet, kapitel 7 om lagen och friheten från densamma och kapitel 8 om livet i anden och hoppet om frälsning, är detsamma i Markions version som i den kanoniska versionen. Detta inkluderar Rom 8:26: ”Vi vet ju inte hur vår bön egentligen bör vara” – något som synes märkligt om Jesus lärt ut bönen ”Fader vår”.
Endast verserna 9:30–32 förekommer i Markions version medan resten av kapitel 9 om det sanna Israel och Guds rätt att välja, saknas.
Likaså är det endast de första verserna i kapitel 10 och de sista i kapitel 11 som finns hos Markion. Texten handlar mycket om det gammaltestamentliga och Israels frälsning.
Frånsett några verser är kapitel 12 om den andliga gudstjänsten i stort sett densamma hos Markion som i den kanoniska versionen.
I kapitel 13 saknas de 7 första verserna som i mycket handlar om att den kristne ska underordna sig överheten, inklusive att betala sin skatt och lyda de jordiska härskarna. Ett passande styrmedel och alltså något som inte förekom i Markions version. Yttrandet att de styrande är ”Guds tjänare” (Rom 13:6) saknas alltså.
Markions version av kapitel 14 saknar endast vers 11: ”Det står skrivet: Så sant jag lever, säger Herren, för mig skall varje knä böja sig, och varje tunga skall prisa Gud.”
Kapitel 15 om att kristna ska vara tålmodiga och instruktioner för hur apostlarna ska bete sig och hur de bör resa, saknas helt hos Markion. Detta är givetvis en sorts manual för hur en religion lämpligast ska spridas och det vore därför inte underligt om detta budskap tillagts Paulus’ brev i efterhand av en kyrklig organisation med expansionsambitioner.
Kapitel 16 är slutkapitlet och endast den avslutande lovprisningen finns noterad i Markions version. Det övriga som handlar om hälsningar från och till olika personer saknades alltså hos Markion.
Jag tittade också på några Jesusord. Noterbart är att uppmaningen i Rom 12:14: ”Välsigna dem som förföljer er, välsigna och förbanna inte” – alltså samma uppmaning som Jesus sägs göra i Matteus 5:44: ”be för dem som förföljer er” – i Markions version löd: ”Välsigna och förbanna inte”. Man kan alltså misstänka att Paulus’ ursprungliga ord anpassats till evangelierna. Uppmaningen i Rom 13:9: ”Du skall älska din nästa som dig själv” finns däremot med hos Markion, fast detta är ju ett citat från 3 Mos 19:18 och knappast något som är taget från Jesus.
Roger Viklund, 2010-08-17
Jesus granskad 
Bengt Bengtsson said,
17 augusti, 2010 den 11:35
Jag har med stort intresse tagit del av dina senaste bloggartiklar, där du jämför olika bibeltexters utseende och innehåll i Markions kanon med hur de ser ut i dagens accepterade bibelkanon.
Faktum är att jag själv, fastän jag är en enkel lekman på området, också har bloggat i ämnet under år 2009. När jag nu har låtit leta fram dessa bloggartiklar, finner jag däri en del information som kanske – och förhoppningsvis – kan komplettera det som du har tagit upp i dina bloggartiklar.
Även om det kan förefalla förmätet av mig, dristar jag mig ändå att klistra in min text här i kommentarsdelen på det att du, om du har lust, tid och ork, ska kunna kommentera de upplysningar som jag har att bidraga med om Markion och hans bibelkanon.
Om inte annat kanske du kan ”recensera” det som jag har skrivit. Är det ren gallimatias, var inte rädd att säga det. Bättre det än att jag ska gå runt och inbilla mig, att min bloggartikel utgör ett komplement till dina lärda artiklar i samma ämne.
Eftersom jag i huvudsak bygger på andrahandsinformation – läs: utgår ifrån att mina källor är reliabla (vilket jag självklart inte vet med säkerhet om de är) – skulle det åtminstone vara intressant att få höra din ”second opinion” om de faktauppgifter jag lägger fram i min Markionartikel. Alltså: Anser du att dessa faktauppgifter är dels korrekta och dels relevanta för ämnet? Eller placerar jag fokus på ovidkommande saker gällande Markion och dennes bibelkanon?
Så här skrev jag 2009-06-08 (se: http://www.gamereactor.se/blog/bbnews/137269/ )
Hädiska tankar om Bibelns Gud – del 19:
Markions bibelkanon är den äldsta bevarade bibel man känner till i dag. Den anses ha sammanställts år 140 vt av en kristen man som kallades Markion. Denne var son till en biskop och blev så småningom själv biskop. Läs mer om honom här:http://www.marcion.info/who-was-marcion.html
Eftersom ju äldre en källa är, desto större chans är det att dess innehåll är äkta och oförvanskat. På samma sätt gäller att av ju senare datum en bibel är, desto högre är sannolikheten att dess texter har redigerats, ändrats, erhållit tillägg, genomgått textutrensningar etc. Dvs mängden interpolationer tenderar att öka för varje ny bibelversion som ser dagens ljus.
Nedanstående bloggartikel bygger framför allt på vad som står att läsa om Markion (på engelska Marcion) och Markions bibelkanon i denna länk:http://www.marcion.info/shop/marcion/index.html?id=K5drgmUN
Markion sammanställde år 140 vt den första kända samlingen av nytestamentliga skrifter. Hans bibelkanon omfattar ENBART ett av de fyra evangelier som finns med i dagens biblar, nämligen en avkortad version av Lukasevangeliet så som det ser ut i dagens biblar. Bland annat saknas de inledande kapitlen i Lukas om Jesus födelse.
Av de tre andra evangelisterna finns ett ett spår i Markions bibel!
Därutöver innehåller Marcions bibelkanon blott tio av Paulus brev!
Här känns det angeläget att påpeka att det även bland dagens bibelforskare råder oenighet om huruvida Paulus verkligen är författare till alla de brev som han anses vara upphovsman till i dagens biblar. Misstanken är att några av Paulus brev är senare tillägg. Något som kan betyda att de har skrivits EFTER år 140, då ju Markions bibelkanon sammanställdes. Och i så fall kan de näppeligen vara skrivna av Paulus, ty han anses ha blivit avrättad antingen år 64 eller år 65. Sehttp://sv.wikipedia.org/wiki/Paulus
Inte heller finns Apostlagärningarna eller Uppenbarelseboken bok i Markions bibel.
Det betyder Värt att notera är att även Gamla Testamentets böcker saknas i Markions bibelkanon från år 140.
Då kan man ju fråga sig varför Markion valde att låta sin bibelkanon omfatta blott ett rumphugget Lukasevangelium samt tio av Paulus brev.
Rimligen bör detta betyda att det inte är självklart att dagens bibelkanon, som alltså är av ett betydligt senare datum än Markions bibelkanon, är den bästa eller ena rätta kanonversionen av bibeln.
Katolska kyrkan gör inte oväntat gällande att deras bibelkanonversion är den bästa och mest rättvisande. Pontifikatet i Vatikanstaten hävdar att Markion valde ut enbart ett av evangelierna och tio av Paulus brev för att de bättre skulle passa hans intentioner och åsikter om vem Jesus var. Följaktligen stämplades Markion som kättare av katolska kyrkan, eftersom pontifikatet är den enda rätta – och därmed också auktoriserade – uttolkaren av vad som ska/kan ingå i en kristen bibel.
Mot katolska kyrkans synsätt (att Markion är en kättare och att hans bibelkanon är både missvisande och rent felaktig) kan invändas, att Markions bibelkanon de facto är den första kända – och bevarade – bibelkanonversionen.
Arkeologerna har hittat fragment av kristna bibelversioner daterade till ca år 190. Dessa överensstämmer av allt att döma med innehållet i Markions bibelkanon, åtminstone vad gäller vilka böcker som ingår i Nya Testamentet.
Faktum är att Paulus i sina brev talar om ”evangelium” närmare 50 gånger men inte en enda gång skriver ”evangelier” (alltså pluralisformen).
Ett par andra olikheter mellan Markions bibelkanon och dagens biblar är som följer:
1) I Markions bibelkanon finns ingen Jesus Kristus. Däremot en huvudperson som kallas för Isu Chrestos. Detta är intressant ty inte heller i de bibelfragment från ca år 190 vt som man hittat fragment av omnämns någon Jesus Kristus. Nämnas bör också att en inskription som lyder ”Isu Chrestos” finns bevarad i den äldsta kristna ”synagoga” som arkeologerna känner till; den ”synagogan” ligger i Syrien.
2) I Markions bibelkanon framställs denne Isu Chrestos som en ande, inte en fysisk person. Det innebär att uppståndelsen från de döda kan/bör tolkas som en andlig pånyttfödelse. Jfr dagens talesätt när man säger att någon har skådat ljuset och med detta menar att personen i fråga har kommit till insikt om någonting som tidigare var(it) fördolt för honom.
3) Djävulen och Helvetet spelar inte samma framträdande roll i Markions bibeltexter som de gör i dagens biblar (som bygger på katolska kyrkans bibelkanon). Jag direktciterar ur den engelskspråkiga artikel vars länk återfinns i början av denna blogg: Regarding Lucifer it could also be argued that Christian demology does not have firm roots in Judaism. Lucifer makes one appearance in the Old Testament ie. Isaiah 14:12
”How art thou fallen from heaven, O Lucifer, son of the morning! how art thou cut down to the ground, which didst weaken the nations!”
The English translation of the original Hebrew text reads a little differently:
”How art thou fallen from heaven, O day-star, son of the morning! How art thou cut down to the ground, that didst cast lots over the nations!
Verse 9 also refers to Hell, but the Hebrew text talks of the nether-world. More importantly Lucifer is not mentioned. The day-star may refer to venus, and some scholars think that it refers to a Babylonian king. In any case it is a single reference amongst the entire Jewish scriptures, and not much to base a Lucifer myth on.
However that is not to say that Babylonian religion, worshipping Ishtar (venus) and involving child sacrifice has not been with us from the time this text was written to the present. In fact it would not be unreasonable to assume that the authors of some of the New Testament texts (like Revelations) had a vested interest in replacing the names of the gods worshipped in real life ”Satanic” practices and using Satan and Lucifer as a smokescreen. However the information found in the Old Testament still accurately describes the deities involved in the depraved occult activities of today. These were described in the Old Testament as Baal or Beelzebub (the sun god), Astoreth or Ishtar (venus) and Molech.
VÄRT ATT NOTERA: På de punkter som Markions bibeltexter skiljer sig från ”våra” bibeltexter beror det i huvudsak på att Markion saknar en rad meningar som finns med i ”vår” bibelversion av i dag. Det är bara undantagsvis som bibelverserna har skrivits om och getts ett nytt innehåll av den anledningen. Genom att dagens bibelversion innehåller fler ord och meningar av samma bibeltexter som är gemensamma för Markions bibelkanon och dagens (katolska) bibelkanon finns det all anledning att misstänka interpolation. Om fenomenet interpolation har jag skrivit i del 14 av min serie Hädiska tankar om Bibelns Gud. Därför hänvisar jag dit och nöjer mig här med att länka till Wikipedias översiktsartikel om vad textinterpolation innebär:http://sv.wikipedia.org/wiki/Interpolation_(manuskript) .
SLUTSATS: Jag hävdar att Markions bibelkanon är mer trovärdig än senare bibelkanonversioner. Om jag har rätt vad gäller detta påstående, står det klart att dagens tillrättalagda bibeltolkningssyn på Jesus är grovt felaktig och i behov av stor förändring om den ska anses trovärdig.
Den som vill se ett prov på och kunna jämföra Markions evangelietext med vår egen bibels evangelium enligt Lukas bör ta sig en titt på innehållet i mina Hädiska tankar om Bibelns Gud – del 20 (se: http://www.gamereactor.se/blog/bbnews/137270/ )
Där visar jag hur Lukas evangelium i Markions/Marcion´s Euangelion skiljer sig från det Lukasevangelium som vi kan läsa i våra biblar av i dag.
Dessutom diskuterar jag i den bloggens avslutning det intressanta bibelstället Matt 27:51-53, om vad som hände när förlåten rämnade i templet. Så här lyder Matteustexten: 51 Och se, då brast förlåten i templet i två delar, uppifrån och ända ner, jorden skakade och klipporna rämnade, 52 gravarna öppnades, och många heliga som hade insomnat fick liv i sina kroppar. 53 De gick efter hans uppståndelse ut ur gravarna och kom in i den heliga staden och visade sig för många.”
Denna information, som absolut måste anses ha stor sprängkraft vad gäller den kristna tron (ity att det ju talas om en kroppens uppståndelse som ”många heliga” alltså fick vara med om redan innan Jesus själv hann lämna sin grav som uppstånden från de döda), saknas även i Markions euangelion. Så frågan är varifrån Matteus kan ha fått tag i denna synnerligen häpnadsväckande information. Har du möjligen några tankar därom, Roger, så dela gärna med dig av vad du vet, tycker och/eller tror därom.
GillaGilla
Roger Viklund said,
17 augusti, 2010 den 13:53
Det är intressant att tänka sig att den första kända kanonen över Nya testamentet faktiskt sammanställdes av en ärkeheretiker, den mest avskydde kättaren av dem alla. För di gamle, exempelvis för Paulus, utgjordes Skriften alltigenom av den hebreiska Bibeln, det som vi numera kallar Gamla testamentet, men som inte existerade på Paulus’ tid eftersom det då ännu inte fanns ett ”nytt” testamente.
Att Apostlagärningarna saknades i ” Markions bibel” är fullt rimligt om Markions evangelium var en föregångare till Lukasevangeliet. I så fall skrevs Apostlagärningarna av samma katolska redaktör som utökade Markions evangelium till att bli Lukasevangeliet. Uppenbarelseboken är en judisk skrift och även om den säkert fanns på Markions tid var den knappast av det slag att han ansåg den vara av värde. Tvärtom tog han avstånd från de judiska föreställningarna och önskade att Kristi lära skulle frikopplas från det judiska. Ja, han ansåg väl att den aldrig hade varit sammankopplad med denna lära.
Det är troligt att ”Markion valde ut enbart ett av evangelierna och tio av Paulus brev för att de bättre skulle passa hans intentioner och åsikter om vem Jesus var”. Men det är då lika troligt att också alla de övriga valde de skrifter som bättre skulle passa deras intentioner och åsikter om vem Jesus var.
Svaret på din fråga om varifrån Matteus hämtade uppgifterna om den bristande förlåten, klipporna som rämnar, gravarna som öppnas och de döda som vandrade runt på gatorna, beror på vilken syn man har på detta med Jesu historicitet. Tror man att evangelierna skildrar verkliga händelser, vill man väl tro att det ligger en muntlig tradition till grund för berättelsen och att det i botten har någon verklighetsförankring. Tror man inte att evangelierna skildrar, eller ens avser att skildra, verkliga händelser, då kommer saken i att annat läge. Då kan man bara påstå att Matteus kokade samman denna berättelse själv genom att sätta samman ett antal texter ur den hebreiska Bibeln.
Först kan konstateras att detta med förhänget som brast är hämtat från Markusevangeliet 14:37 och författaren av detta evangelium anspelar på 2 Mos 26:31-35 där de tre färgerna måhända symboliserar Kristi tre naturer och där Jesu övergång från det levande till hans faders rike symboliseras av skiljelinjen mellan det heliga och det allra heligaste.
Det resterande är hämtat från Hesekiel 37:12–13:
I övrigt handlar det också om att skapa järtecken, sådana mäktiga naturhändelser som bara måste åtfölja en stor människas död, såsom solförmörkelser och jordbävningar (klippor som rämnar). Sådana berättelser var vanliga på den tiden och det finns flera liknande som beledsagar berättelserna om de romerska kejsarnas död.
GillaGilla
jarplars432531 said,
12 januari, 2011 den 22:21
Mycket intressant att ta del av – jag ser fram emot att läsa boken om Jesus varandet ..
Lars Norgren
GillaGilla