Korsfästning eller pålning – det är frågan

8 augusti, 2010 den 02:22 (Gunnar Samuelsson, korsfästelse)

En dag som denna går mina tankar först och främst till mina bröder och systrar i Pakistan.

Jag tänkte också blogga något om korsfästelse. Jag kommer något att beröra frågan om huruvida Jesus sägs ha korsfästs eller fixerats vid en påle, dock i huvudsak ta upp de antika ordens rätta betydelse. Anledningen är givetvis Gunnar Samuelssons doktorsavhandling som utkom i bokform i maj i år: Crucifixion in Antiquity: An Inquiry into the Background of the New Testament Terminology of Crucifixion.

Avhandlingen har väckt stor uppståndelse (om uttrycket tillåts) över hela världen, och Samuelssons slutsatser har i sann tidningsanda ofta överdrivits. Som att han skulle ha påstått att Jesus aldrig korsfästes, något han inte sagt. Detta har fått till följd att Samuelsson numera verkar uttala sig i media endast såvida det sker i direktsändning och han därmed kan kontrollera att det som sänds ut också är riktigt.

Själva boken är på över 400 sidor och jag avser inte här att göra en fullständig genomgång av ett så pass digert material, utan mer göra några små nedslag här och där. I sin doktorsavhandling går Gunnar Samuelsson igenom den bevarade och tillgängliga antika litteraturens ordbruk och behandling av upphängningar av såväl döda som levande i flera kulturer – då på språken hebreiska, arameiska, grekiska och latin. Han upphör i sökandet ungefär vid den tid då NT kommer till (s. 50). Till sin hjälp har han haft ett antal korpusar vilka han sökt genom med hjälp av datorns sökprogram.

Samuelson påpekar att hebreiskan saknar ord för de redskap som användes för att hänga upp människor och därför används vid beskrivningar av folk som hängs upp ett vanligt hebreiskt substantiv som betyder trä. Grekiskan och latinet använder ord med en likartad betydelse, då främst xylon (ξύλον) och dendron (δένδρον) respektive lignum och arbor (s. 51). Man hängs alltså upp på trä. Latinets crux betyder kors men kunde ändå avse en stolpe såväl med som utan tvärbjälke (s. 28–29). De grekiska ord som svarar mot latinets crux är stauros (σταυρός) och skolops (σκόλοψ) (s. 27).

En stauros åsyftar en påle och är det ord som används i Testimonium Flavianum, alltså det långa ”bevittnandet” som Josefus påstås ha gjort om Jesus men som sannolikt är en förfalskning i sin helhet. (Se min artikel Jesuspassagerna hos Josefus – en fallstudie)

Det är framför allt orden stauros (påle) och xylon (trä) som nyttjas i NT. I inget fall går det utifrån beskrivningarna i evangelierna att avgöra om pålen var försedd med en tvärbjälke eller ej.

Den enda säkra slutsatsen som går att dra från den äldsta klassiskt grekiska litteraturen är att ingen av de grundläggande verben betyder ”korsfästa” (s. 97).

Enligt exempelvis Diodorus Siculus kunde en stauros användas för avrättningsupphängningar med spikar i hellenistisk tid. Det är inte möjligt att avgöra om just korsfästning eller bara upphängning/uppspikning på pålar avses (s. 125–127).

När vi kommer till den romerska perioden är det inte stort bättre. Det finns inga säkra korsfästelserapporter i Josefus’ bevarade material utöver att också han antyder att spikar kunde användas vid upphängningen. Den enda säkra slutsatsen som kan dras från det Josefus skriver är att upphängningsmetoden kunde variera från situation till situation (s. 155­–156). Hos Plutarchos används verb bildade från substantivet stauros i betydelsen att hänga upp någon person på någon form av vertikal träkonstruktion (s. 172). Inget sägs om någon tvärbjälke. Den romerska eran uppvisar detsamma som sin föregångare där ingen enda av de undersökta författarna använder uttryck som uttryckligen betyder ”att korsfästa” (s. 179).

Inte heller de grekisk-filosofiska författarna som exempelvis Filon är tydliga i vad orden betyder, utöver att verben egentligen inte betyder ”att korsfästa” (s. 204).

Därefter tar sig Samuelsson an den latinska litteraturen med historiker som Julius Caesar, Cicero, Titus Livius, Tacitus, Suetonius m.fl., retoriker som Seneca, poeter och pjäsförfattare. Listan är lång. Resultatet är magert ifall man eftersöker en beskrivning som är att likna vid den kristna föreställningen om Jesus såsom uppspikad och lidande på korset. Inte ett enda exempel går att uppbringa. Visserligen antyder några texter att offret är levande upphängt men inget sägs om korsfästning. Orsaken synes enligt Samuelsson vara att: ”There was a whole spectrum of various suspension punishments, which all shared terminology.” (s. 266–267)

Vad gäller GT kan sägas att ingen beskrivning av upphängningar går att likna vid korsfästelse i traditionell mening. (s. 299)

Inte ens när Samuelsson tar sig an NT blir resultatet annorlunda. Han skriver:

”The accounts are only slightly more comprehensive, but only when it comes to the length of the accounts. They are no more detailed. They only offer some more information about the preceding events and the aftermath of the suspension. When it comes to the suspension itself, they are just as meager as other text. … The contemporary or traditional label “crucifixion” obviously contains much more than the New Testament offers. … If the suggestion of a holistic view of the terminology is heeded, that there was no distinct punishment of “crucifixion” before the death of Jesus, it is plausible to say that the punishment of crucifixion, so to speak, came into being on Calvary – or rather in the later Christian interpretation of the texts depicting the events on Calvary.” (s. 330–331)

Med andra ord, om vi ska vara konsekventa i bedömningen av det antika språkbruket, säger NT lika litet som andra skrifter att någon korsfästelse ägde rum. Den föreställningen uppstod genom senare kristna tolkningar av de texter som förekommer i NT. Orden i sig anger aldrig att upphängningsanordningarna var korsformade och beskrivningarna av dessa upphängningar, även i NT, talar inte om tvärbjälkar eller antyder att redskapet skulle vara format som ett kors.

Slutligen diskuterar Samuelsson lexikonens angivanden av att de tidigare nämnda orden skulle betyda korsfästelse. Han hävdar att de lexikon han har undersökt visserligen är riktiga i sina allmänna påståenden om korsfästelse, men att de samtidigt går för långt i sina specifika påståenden om densamma (s. 356). De tar upp tvärbjälkarna trots att de texter som de hänvisar till inte nämner dem. Samuelsson påpekar att forskarnas mål är att beskriva korsfästningsmetoden trots att det inte fanns någon generell sådan metod i antiken, inte ens i Palestina på ”Jesu tid”. Det finns några texter som talar om träbjälkar (patibulum) som bars men det framgår aldrig om det rör sig om tvärbjälkar som senare skulle fästas vid en redan väntande påle eller om det var själva pålen de bar. (s. 370) I förkristen litteratur finns inga ord för korsfästelse, endast för ”upphängning”.

Jag måste säga att Samuelssons avhandling är mycket intressant och att jag säkerligen många gånger kommer att återvända till den som referenslitteratur, inte minst för alla texter han citerar och refererar. Ändå var det inte så mycket i det övergripande resonemanget som jag uppfattade som nytt för mig. Visserligen var det en nyhet för mig att latinets crux inte behövde betyda kors, utan faktiskt också kunde avse en påle.

Men det enda som verkligen förvånade mig var något Samuelsson skrev och som jag i kväll tyvärr inte lyckas hitta igen, men som finns mer eller mindre uttalat i hela boken och inte minst syns i reaktionerna på Samuelssons bok – nämligen att det han skriver om inte var tidigare känt och inte är något forskare i allmänhet anser. Jag blir förvånad. Jag trodde det var självklart och det är också något jag har hävdat i många år.

När jag exempelvis skriver om äldre frälsargudar och mytologiska gestalter som korsfästs, brukar då och då personer invända mot min användning av ordet ”korsfästa”. De korsfästs inte, de hängs bara upp, brukar invändningarna låta. Endast Jesus sägs ha korsfästs. Jag brukar då påtala att grekiskans stauros faktiskt betyder påle och inte kors. Vad gäller språkbruket finns ingen skillnad mellan det som sägs drabba dessa äldre mytiska gestalter och det som sägs drabba Jesus. De fästs alla vid en påle eller på någon annan upphängningsanordning gjord av trä. Grekiskan har inget ord för korsfästelse. Varför då, kan man fråga? Svaret är givet, det fanns inget behov för ett sådant ord. Det man behövde skildra var hur människor, oftast döda, men ibland också levande, fästes vid en påle eller vid något annat gjort av trä, som exempelvis ett träd. Dessa redskap, för de var säkerligen många, behövde inga egna ord. Det var av ringa intresse att veta om stolpen var ensam eller bemängd med strävor, korsbjälkar eller andra stöd. Det intressanta var att omtala att de fästes vid dessa.

Till höger ses Marsyas från Frygien ”korsfäst” (från Louvren) och till vänster är det Prometheus från Kaukasus som på en vas från ca 350 fvt avbildats som fastkedjad vid en klippa i korsfästningsställning.

Vi kan utgå från att romarna och andra använde det de hade till hands. Att romarna skulle ha haft någon allmän förordning om att träredskapen skulle se ut på ett visst vis, exempelvis som ett kors, synes vara ytterst osannolikt. Det var inte redskapens utseende som var väsentligt utan att handlingen som sådan skulle avskräcka folk från att revoltera och bråka. Jag blir förvånad om det visar sig att detta inte är en allmän uppfattning bland forskare. Korsformen har intresse i stort sett enbart för kristna eftersom korset blev en kristen symbol och detta har tydligen inpräntats i människors medvetande i generation efter generation. Det är tillfredsställande att Samuelsson skrivit sin avhandling, så kanske denna missuppfattning med tiden kan försvinna.

Tilläggas kan att Samuelsson inte alls utesluter att tvärbjälkar förekom, utan enbart visar att texterna aldrig klart säger så. Om Jesus funnits och verkligen fixerats vid en stauros så kan den ha sett ut hur som helst. Alla översättningar till att Jesus korsfästes är i stort sett helt avhängiga av våra föreställningar om att romarna använde tvärbjälkar, något som det uppenbarligen saknas bevis för, och där beskrivningarna inte innehåller något ord som betyder ”kors”.

Se också min artikel: De tidiga kristnas uppfattning om utformningen av det redskap Jesus ska ha hängts upp på

Roger Viklund, 2008-08-08