Korsfästning eller pålning – det är frågan

En dag som denna går mina tankar först och främst till mina bröder och systrar i Pakistan.

Jag tänkte också blogga något om korsfästelse. Jag kommer något att beröra frågan om huruvida Jesus sägs ha korsfästs eller fixerats vid en påle, dock i huvudsak ta upp de antika ordens rätta betydelse. Anledningen är givetvis Gunnar Samuelssons doktorsavhandling som utkom i bokform i maj i år: Crucifixion in Antiquity: An Inquiry into the Background of the New Testament Terminology of Crucifixion.

Avhandlingen har väckt stor uppståndelse (om uttrycket tillåts) över hela världen, och Samuelssons slutsatser har i sann tidningsanda ofta överdrivits. Som att han skulle ha påstått att Jesus aldrig korsfästes, något han inte sagt. Detta har fått till följd att Samuelsson numera verkar uttala sig i media endast såvida det sker i direktsändning och han därmed kan kontrollera att det som sänds ut också är riktigt.

Gunnar Samuelsson

Själva boken är på över 400 sidor och jag avser inte här att göra en fullständig genomgång av ett så pass digert material, utan mer göra några små nedslag här och där. I sin doktorsavhandling går Gunnar Samuelsson igenom den bevarade och tillgängliga antika litteraturens ordbruk och behandling av upphängningar av såväl döda som levande i flera kulturer – då på språken hebreiska, arameiska, grekiska och latin. Han upphör i sökandet ungefär vid den tid då NT kommer till (s. 50). Till sin hjälp har han haft ett antal korpusar vilka han sökt genom med hjälp av datorns sökprogram.

Samuelson påpekar att hebreiskan saknar ord för de redskap som användes för att hänga upp människor och därför används vid beskrivningar av folk som hängs upp ett vanligt hebreiskt substantiv som betyder trä. Grekiskan och latinet använder ord med en likartad betydelse, då främst xylon (ξύλον) och dendron (δένδρον) respektive lignum och arbor (s. 51). Man hängs alltså upp på trä. Latinets crux betyder kors men kunde ändå avse en stolpe såväl med som utan tvärbjälke (s. 28–29). De grekiska ord som svarar mot latinets crux är stauros (σταυρός) och skolops (σκόλοψ) (s. 27).

En stauros åsyftar en påle och är det ord som används i Testimonium Flavianum, alltså det långa ”bevittnandet” som Josefus påstås ha gjort om Jesus men som sannolikt är en förfalskning i sin helhet. (Se min artikel Jesuspassagerna hos Josefus – en fallstudie)

Det är framför allt orden stauros (påle) och xylon (trä) som nyttjas i NT. I inget fall går det utifrån beskrivningarna i evangelierna att avgöra om pålen var försedd med en tvärbjälke eller ej.

Den enda säkra slutsatsen som går att dra från den äldsta klassiskt grekiska litteraturen är att ingen av de grundläggande verben betyder ”korsfästa” (s. 97).

Enligt exempelvis Diodorus Siculus kunde en stauros användas för avrättningsupphängningar med spikar i hellenistisk tid. Det är inte möjligt att avgöra om just korsfästning eller bara upphängning/uppspikning på pålar avses (s. 125–127).

När vi kommer till den romerska perioden är det inte stort bättre. Det finns inga säkra korsfästelserapporter i Josefus’ bevarade material utöver att också han antyder att spikar kunde användas vid upphängningen. Den enda säkra slutsatsen som kan dras från det Josefus skriver är att upphängningsmetoden kunde variera från situation till situation (s. 155­–156). Hos Plutarchos används verb bildade från substantivet stauros i betydelsen att hänga upp någon person på någon form av vertikal träkonstruktion (s. 172). Inget sägs om någon tvärbjälke. Den romerska eran uppvisar detsamma som sin föregångare där ingen enda av de undersökta författarna använder uttryck som uttryckligen betyder ”att korsfästa” (s. 179).

Inte heller de grekisk-filosofiska författarna som exempelvis Filon är tydliga i vad orden betyder, utöver att verben egentligen inte betyder ”att korsfästa” (s. 204).

Därefter tar sig Samuelsson an den latinska litteraturen med historiker som Julius Caesar, Cicero, Titus Livius, Tacitus, Suetonius m.fl., retoriker som Seneca, poeter och pjäsförfattare. Listan är lång. Resultatet är magert ifall man eftersöker en beskrivning som är att likna vid den kristna föreställningen om Jesus såsom uppspikad och lidande på korset. Inte ett enda exempel går att uppbringa. Visserligen antyder några texter att offret är levande upphängt men inget sägs om korsfästning. Orsaken synes enligt Samuelsson vara att: ”There was a whole spectrum of various suspension punishments, which all shared terminology.” (s. 266–267)

Vad gäller GT kan sägas att ingen beskrivning av upphängningar går att likna vid korsfästelse i traditionell mening. (s. 299)

Inte ens när Samuelsson tar sig an NT blir resultatet annorlunda. Han skriver:

”The accounts are only slightly more comprehensive, but only when it comes to the length of the accounts. They are no more detailed. They only offer some more information about the preceding events and the aftermath of the suspension. When it comes to the suspension itself, they are just as meager as other text. … The contemporary or traditional label “crucifixion” obviously contains much more than the New Testament offers. … If the suggestion of a holistic view of the terminology is heeded, that there was no distinct punishment of “crucifixion” before the death of Jesus, it is plausible to say that the punishment of crucifixion, so to speak, came into being on Calvary – or rather in the later Christian interpretation of the texts depicting the events on Calvary.” (s. 330–331)

Med andra ord, om vi ska vara konsekventa i bedömningen av det antika språkbruket, säger NT lika litet som andra skrifter att någon korsfästelse ägde rum. Den föreställningen uppstod genom senare kristna tolkningar av de texter som förekommer i NT. Orden i sig anger aldrig att upphängningsanordningarna var korsformade och beskrivningarna av dessa upphängningar, även i NT, talar inte om tvärbjälkar eller antyder att redskapet skulle vara format som ett kors.

Slutligen diskuterar Samuelsson lexikonens angivanden av att de tidigare nämnda orden skulle betyda korsfästelse. Han hävdar att de lexikon han har undersökt visserligen är riktiga i sina allmänna påståenden om korsfästelse, men att de samtidigt går för långt i sina specifika påståenden om densamma (s. 356). De tar upp tvärbjälkarna trots att de texter som de hänvisar till inte nämner dem. Samuelsson påpekar att forskarnas mål är att beskriva korsfästningsmetoden trots att det inte fanns någon generell sådan metod i antiken, inte ens i Palestina på ”Jesu tid”. Det finns några texter som talar om träbjälkar (patibulum) som bars men det framgår aldrig om det rör sig om tvärbjälkar som senare skulle fästas vid en redan väntande påle eller om det var själva pålen de bar. (s. 370) I förkristen litteratur finns inga ord för korsfästelse, endast för ”upphängning”.

 SamuelssonJag måste säga att Samuelssons avhandling är mycket intressant och att jag säkerligen många gånger kommer att återvända till den som referenslitteratur, inte minst för alla texter han citerar och refererar. Ändå var det inte så mycket i det övergripande resonemanget som jag uppfattade som nytt för mig. Visserligen var det en nyhet för mig att latinets crux inte behövde betyda kors, utan faktiskt också kunde avse en påle.

Men det enda som verkligen förvånade mig var något Samuelsson skrev och som jag i kväll tyvärr inte lyckas hitta igen, men som finns mer eller mindre uttalat i hela boken och inte minst syns i reaktionerna på Samuelssons bok – nämligen att det han skriver om inte var tidigare känt och inte är något forskare i allmänhet anser. Jag blir förvånad. Jag trodde det var självklart och det är också något jag har hävdat i många år.Marsyas korsfäst

När jag exempelvis skriver om äldre frälsargudar och mytologiska gestalter som korsfästs, brukar då och då personer invända mot min användning av ordet ”korsfästa”. De korsfästs inte, de hängs bara upp, brukar invändningarna låta. Endast Jesus sägs ha korsfästs. Jag brukar då påtala att grekiskans stauros faktiskt betyder påle och inte kors. Vad gäller språkbruket finns ingen skillnad mellan det som sägs drabba dessa äldre mytiska gestalter och det som sägs drabba Jesus. De fästs alla vid en påle eller på någon annan upphängningsanordning gjord av trä. Grekiskan har inget ord för korsfästelse. Varför då, kan man fråga? Svaret är givet, det fanns inget behov för ett sådant ord. Det man behövde skildra var hur människor, oftast döda, men ibland också levande, fästes vid en påle eller vid något annat gjort av trä, som exempelvis ett träd. Dessa redskap, för de var säkerligen många, behövde inga egna ord. Det var av ringa intresse att veta om stolpen var ensam eller bemängd med strävor, korsbjälkar eller andra stöd. Det intressanta var att omtala att de fästes vid dessa.

PrometeusTill höger ses Marsyas från Frygien ”korsfäst” (från Louvren) och till vänster är det Prometheus från Kaukasus som på en vas från ca 350 fvt avbildats som fastkedjad vid en klippa i korsfästningsställning.

Vi kan utgå från att romarna och andra använde det de hade till hands. Att romarna skulle ha haft någon allmän förordning om att träredskapen skulle se ut på ett visst vis, exempelvis som ett kors, synes vara ytterst osannolikt. Det var inte redskapens utseende som var väsentligt utan att handlingen som sådan skulle avskräcka folk från att revoltera och bråka. Jag blir förvånad om det visar sig att detta inte är en allmän uppfattning bland forskare. Korsformen har intresse i stort sett enbart för kristna eftersom korset blev en kristen symbol och detta har tydligen inpräntats i människors medvetande i generation efter generation. Det är tillfredsställande att Samuelsson skrivit sin avhandling, så kanske denna missuppfattning med tiden kan försvinna.

Tilläggas kan att Samuelsson inte alls utesluter att tvärbjälkar förekom, utan enbart visar att texterna aldrig klart säger så. Om Jesus funnits och verkligen fixerats vid en stauros så kan den ha sett ut hur som helst. Alla översättningar till att Jesus korsfästes är i stort sett helt avhängiga av våra föreställningar om att romarna använde tvärbjälkar, något som det uppenbarligen saknas bevis för, och där beskrivningarna inte innehåller något ord som betyder ”kors”.

Se också min artikel: De tidiga kristnas uppfattning om utformningen av det redskap Jesus ska ha hängts upp på

Roger Viklund, 2008-08-08

25 kommentarer

  1. Bengt Bengtsson said,

    8 augusti, 2010 den 12:20

    Tack för din intressanta sammanfattning av innehållet i Gunnar Samuelssons doktorsavhandling!

    Känner du månne till denna sajt: http://aletheia.se/2010/06/03/pale-eller-kors-vagar-vi-omprova/comment-page-2/#comment-166096 ?

    Länken leder dig till Aletheia — Blogg & Tankesmedja.

    Även där diskuteras Gunnar Samuelssons avhandling, i en bloggpost som har rubriken: ”Påle eller kors, vågar vi ompröva?”

    Till den artikeln har det i skrivande stund kommit in 229 kommentarer. Många av dessa är riktigt intressanta, verkar det som. Jag har dock varken den kompetens eller tid som krävs för att korrekt kunna evaluera innehållet i dessa kommentarer.

    Det är därför som jag vänder mig till dig, Roger. I förhoppningen att du ska nappa på det bete jag kastar ut åt dig.

    I en av kommentarerna tipsas om denna länk: http://www.thewatchman.org/se/articles/golgathaDel4.php

    Klickar man på den länken, kan man läsa bland annat följande, jag citerar:

    Hur dog Yeshua?

    Låt oss nu titta på den sista frågan i vår serie, nämligen hur Yeshua dog för världens synd. Vi vet förstås att Yeshua dog genom att han blev korsfäst. Men frågan är: hur korsfästes han?

    Traditionellt har kristna avbildat Yeshua döende på ett kors med två korslagda bjälkar. Detta kors har blivit den kristna trons främsta symbol. Men är detta verkligen vad Skrifterna lär om det avrättningsredskap som Yeshua dog på? Låt oss titta på ‘Vine’s Expository Dictionary of New Testament Words’, som förmodligen är det mest respekterade uppslagsverket i sitt slag på engelska, vad det har att säga om ordet ’kors’.

    KORS, KORSFÄSTA stauros NT:4716 betecknar huvudsaklingen ”en upprest påle eller stolpe.” På en sådan spikades brottslingar fast för att avrättas. Både substantivet och verbet stauroo, ”att fästa vid en påle eller stolpe,” ska i ursprunglig betydelse särskiljas från den kyrkliga formen för det tvåarmade “korset”. Det senare har sitt ursprung i det gamla Kaldeen, och användes som symbol för guden Tammuz (format efter det mystiska Tau, initialen till hans namn) i det landet och i angränsande länder, inklusive Egypten. I mitten av tredje århundradet e.Kr. hade kyrkorna antingen avfallit ifrån, eller travesterat vissa doktriner i den kristna tron. I avsikt att höja prestigen hos det avfälliga kyrkliga systemet mottogs hedningar i kyrkorna utan att de blivit pånyttfödda genom tro, och de tilläts till stor del att behålla sina hedniska tecken och symboler. Härmed antogs Tau eller T, i sin vanligaste form med den lodräta delen neddragen, så att den fick symbolisera Kristi ”kors”1.

    Det traditionella kristna korset är med andra ord från början inte en kristen symbol. Det kommer ifrån hedendomen. Det grekiska ordet ”stauros” betecknar huvudsakligen, men inte exklusivt, ”den uppresa påle eller stolpe” på vilken brottslingar hängdes. Men det kan även syfta enbart på tvärbjälken, på latin ”patibulum”, som armarna och händerna spikades fast vid och som brottslingen vanligtvis tvingades bära fram till avrättningen. Slutligen kan ordet även syfta på hela avrättningsredskapet bestående av både tvärbjälken och den stående pålen.

    Här ska vi dock observera någonting viktigt. Det redskap som tvärbjälken, patibulum, fästes på, behövde inte vara en död påle eller stolpe. Det var i själva verket mycket vanligt för brottslingar i Romarriket att bli korsfästa genom hängning i vanliga träd. Kyrkofadern Tertullianus skrev i sin bok ’Apology’ om den romerske prokonsuln i Afrika som straffade Saturnus-prästerna för att de offrat barn till Saturnus i sitt tempel. Han skrev att prokonsuln ”offentligt förevisade prästerna upphängda på de heliga träd som skuggade deras tempel—så många kors som det straff brottet krävde, för att sona sina brott.”2 Märk här att Tertullianos kallar de levande träd som prästerna hängdes i för ”kors”.

    Vi vet från Joh. 19:41 att Yeshua korsfästes i en trädgård vilket betyder att det fanns träd som han kunde hängas i. Vi vet också att hans korsfästelse gick väldigt fort. Pilatus försökte in i det sista frikänna honom, och påskfirandet närmade sig med hast. När slutligen dödsdomen kom, fanns det inte mycket tid att gräva hål för tre tunga kors. Ett passande träd var det lämpligaste valet.

    Apostlarna talade ofta om korset som ett träd

    Det finns många antydningar, såväl i Skrifterna som i tidiga kristna skrifter och traditioner om att Yeshua korsfästes i ett vanligt träd. För det första så ser vi på flera ställen i de Apostoliska Skrifterna (NT) att korset även kallades träd.

    ”Våra fäders Gud har uppväckt Jesus, som ni hängde upp på trä och dödade.” (Apg. 5:30)

    ”Vi är vittnen till allt han gjorde både på den judiska landsbygden och i Jerusalem. Honom hängde de upp på trä och dödade.” (Apg. 10:39)

    ”Och när de hade fullbordat allt som var skrivet om honom, tog de ner honom från träet och lade honom i en grav.” (Apg. 13:29)

    ”Och våra synder bar han i sin kropp upp på korsets trä, för att vi skulle dö bort från synderna och leva för rättfärdigheten.” (1 Petr. 2:24)

    Det grekiska ord som används i alla de citerade verserna för ”trä” är xulon, som används i Septuagintan för att översätta eets, det vanligaste ordet i hebreiska för ett levande träd. Xulon används också för livets träd i Upp. 2:7, 22:2,14.

    Vi har även en tydlig profetia från Tanach som Paulus citerar i Galaterbrevet 3:13, ”Messias friköpte oss från lagens förbannelse, när han blev en förbannelse i vårt ställe. Det står skrivet: Förbannad är var och en som är upphängd på trä.” Denna profetia från 5 Mosebok säger ingenting om något kors. Det talar om ett träd och använder det vanligaste ordet för ett levande träd. Det är precis samma ord som i 1 Mosebok 1:11, ”Gud sade: ’Jorden skall frambringa grönska och fröbärande örter. Fruktträd, som efter sina slag bär frukt med frö i sig, skall växa upp på jorden.’ Och det skedde så.”

    Så här står det i det berömda Kittels teologiska lexikon,

    ”Den tidiga kristna konsten indikerar ett nära samband mellan livets träd och korset. …I gravmålningarna från 100-talet är det därför för första gången avbildat som en symbol för segern över döden. Sedan återkommer motivet om och om igen. Iden att korsets levande trädstam bär kvistar och löv är ett vanligt motiv i den kristna antiken”.3

    Precis som Vines grekiska ordbok säger, blev inte det traditionella kristna korset en kristen symbol förrän vid mitten av 200-talet. Det var huvudsakligen efter Konstantin som korssymbolen blev populär bland kristna. Före Konstantin avbildades ofta Yeshuas kors i den kristna konsten som ett levande träd med grenar och frukter. ’Christ Church’ som ligger strax innanför murarna i Gamla stan i Jerusalem är den äldsta protestantiska kyrkan i Mellanöstern. Den grundades ursprungligen för att fungera som en missionsbas till det judiska folket. Det finns inget kors i hela byggnaden. På nattvardsbordet är korset ersatt med bilden av livets träd.

    Melito av Sardes skrev, ”Precis som synden kom från ett träd, så kom även frälsning från ett träd”4 och Ignatius från Antiokia skrev om de troende som ”grenar på korset” som bär frukt.5 Både Melito och Ignatius liknade korset vid ett vanligt levande träd.

    Yeshua och rövarna hängde på samma kors

    Slutligen ska vi se på ytterligare ett bibelställe i Joh. 19:31-33, som tyder starkt på att Yeshua blev korsfäst i ett vanligt träd. Vers 31 översätts i den engelska NIV-bibeln,

    ”Nu var det Förberedelsedagen, och nästa dag var en speciell Sabbat. Eftersom judarna inte ville lämna kvar kropparna på korsen över Sabbaten, bad de Pilatus att benen skulle krossas och kropparna tas ned.”

    Detta är en mycket ”logisk” översättning. Men det finns bara ett problem. Den grekiska texten säger inte ”korsen” i denna vers utan ”korset” i singularis. Det står bokstavligen, ”judarna inte ville lämna kvar kropparna på korset över Sabbaten.” Det betyder att de tre kropparna hängde på ett kors! Detta är ju möjligt om korset var ett vanligt träd däremot omöjligt om det handlade om ett traditionellt kristet kors med tvärlagda bjälkar. Två brottslingar kunde möjligtvis hängas ”rygg mot rygg” på samma påle, men inte tre.

    Om korset var ett vanligt träd förklarar detta också vad som står i de två nästföljande verserna,

    ”Soldaterna kom därför och krossade benen på dem som var korsfästa tillsammans med honom, först på den ene och sedan på den andre. När de därefter kom till Jesus och såg att han redan var död, krossade de inte hans ben”.

    Vi vet från alla evangelierna att Yeshua korsfästes i mitten med en rövare på sin vänstra sida och en på sin högra. Men titta på vad det står här. Även om Yeshua korsfästes i mitten, kom soldaten sist till honom. Detta verkar lite konstigt enligt den traditionella bilden av korsfästelsen med tre romerska kors sida vid sida, men om de alla korsfästes i samma träd går det bra ihop.

    Det kors som Yeshua bar till Golgata var patibulum, tvärbjälken. Hela anordningen med både tvärbjälke och en passande timmerstock som påle, skulle ha vägt minst 90 kilo. Det skulle ha varit omöjligt för vilken piskad fånge som helst att bära. Tvärbjälken var tung nog.

    När Yeshua kom till Golgata på Olivberget hängde de honom på tvärbjälken i ett av träden nära altaret där syndoffren brändes till aska. Där dog han för världens synd ”enligt Skrifterna” på eftermiddagen under den judiska påsken just när påskalammen slaktades i templet.

    ”Ty vårt påskalamm Messias har blivit slaktat. Låt oss därför hålla högtid.” (1 Kor. 5:7-8)

    ”Yeshua är stenen som ni byggnadsarbetare kastade bort, men som blev en hörnsten. Hos ingen annan finns frälsningen. Inte heller finns det under himlen något annat namn, som givits åt människor, genom vilket vi blir frälsta.” (Apg. 4:11-12)

    SLUT PÅ CITATET.

    Vad jag undrar över, Roger, är om innehållet i detta ganska långa artikelutdrag ger dig ytterligare några detaljer i pusselläggandet av hur Jesus kan ha blivit avrättad (om han nu blev det, alltså, och berättelserna i evangelierna inte är rena efterhandskonstruktioner). Eller tar Gunnar Samuelsson upp också dessa aspekter i sin avhandling, så att det som sägs i bloggen utgör intet nytt under solen?

    Om du har tid, lust och ork, kommentera gärna innehållet i den bloggartikel som jag har länkat till.

    Kanske finns det i de 229 kommentarerna ytterligare ”godbitar” – läs: nya infallsvinklar – på problematiken påle eller kors. Jag har som sagt bara gjort en hastig genomskumning av dem.

    Till sist en helt annan frågeställning. Jag bläddrar just nu lite i en bok som heter ”Tecken, märken och symboler”, skriven av John Foley. I den finns det mängder av beskrivningar av olika korssymboler, de allra flesta i ett avsnitt som sträcker sig från sidan 119 till sidan 132. Alltså 13 hela sidor med text och bilder på allehanda korssymboler.

    Om det latinska korset, det kors som är vanligast i tidningarnas dödsannonser, skriver John Foley så här: ”Det latinska korset är den mest välbekanta religiösa symbolen i västvärlden och enligt traditionen den typ av kors som Kristus korsfästes på. (…) Proportionerna stämmer med människokroppens med utsträckta armar, och formen var en gudasymbol i Grekland och Kina långt före den kristna tidsåldern.

    MIN KOMMENTAR: En möjlig och föga långsökt slutsats måste rimligen vara, att (det latinska) korset kom att bli en symbol för Bibel-Jesus av det enkla skälet, att här har vi, enligt Foley, ännu en gudasymbol som bidrar till att tillvita Bibel-Jesus gudomlig status.

    Foley berättar dessutom att när Kristus avbildas upphängd på detta latinska kors, är det inte helt ovanligt att korset har målats med guld som en symbol för ära och härlighet samt i rött för att symbolisera Kristi blod och i grönt för att leda tankarna till livets träd.

    Dvs just det latinska korset, som i sin avskalade form starkt påminner om en herde – eller Frälsare – som sträcker ut sina armar liksom för att välsigna eller ta hand om sin ”flock”, är så laddat med symbolik, att tanken är befogad om huruvida symbolvärdet i sig för ett sådant här latinskt kors måhända har kommit att väga tyngre än de faktiska omständigheter som rådde på avrättningsplatsen. Alltså att de kristna anhängarna hade flera mer eller mindre tunga skäl att hellre koppla ihop Jesu död med ett latinskt kors än, exempelvis, ett Y-format träd av det slag som man kan se här i denna länk: http://aletheia.se/2010/06/03/pale-eller-kors-vagar-vi-omprova/comment-page-2/#comment-166096 (se bilden i mitten av de tre avrättningsalternativ som avbildas).

    Apostlarna talade ofta om korset som ett träd, hävdas det ju i det där långa citatet som jag återgivit ovan. Och jag avslutar med att citera följande passage ur detta längre citatavsnitt:

    ”Precis som Vines grekiska ordbok säger, blev inte det traditionella kristna korset en kristen symbol förrän vid mitten av 200-talet. Det var huvudsakligen efter Konstantin som korssymbolen blev populär bland kristna. Före Konstantin avbildades ofta Yeshuas kors i den kristna konsten som ett levande träd med grenar och frukter. ’Christ Church’ som ligger strax innanför murarna i Gamla stan i Jerusalem är den äldsta protestantiska kyrkan i Mellanöstern. Den grundades ursprungligen för att fungera som en missionsbas till det judiska folket. Det finns inget kors i hela byggnaden. På nattvardsbordet är korset ersatt med bilden av livets träd.”

    Vet du, Roger, om Gunnar Samuelsson i sin avhandling berör det som påstås i mitt citat i föregående stycke?

    Gilla

  2. 8 augusti, 2010 den 23:24

    Samuelsson berör i första hand språket och de språkliga uttrycken i förhållande till vad texten faktiskt säger. Han skriver mindre om det praktiska förfarandet utifrån andra iakttagelser. Dessutom upphör hans studie i stort sett vid den punkt då de kristna föreställningarna börjar formas. Om man tror att Jesus verkligen levde sitt liv på det sätt evangelierna skildrar och verkligen spikades fast på en stolpe med en tvärbjälke fastsatt, då kan man kanske tro att de kristnas dyrkan av Jesus på ett kors också kommer från föreställningen om hans död. Men om man intar den motsatta hållningen och tror att det mesta i evangelierna blott är mytologiskt material, då uppkommer en annan tydlig insikt, och det är korsets bruk som symbol genom alla tider och hos alla folk. Därigenom skulle bruket av ett kors i samband med dyrkandet av Jesus kunna ha varit ”en symbol för Bibel-Jesus” eftersom den ”bidrar till att tillvita Bibel-Jesus gudomlig status.”

    Gilla

  3. Joshua said,

    14 januari, 2011 den 00:01

    Vill bara säga att det finns en grekisk graffitti där man utmålar hur en kristen människa dyrkar jesus på korset i form av en ”åsna”.

    Det visar hur korset kan ha sett ut.
    Kom ihåg att korsfästelse skulle ske snabbt och avskräckande. Skulle räcka med 3 soldater. Olivträd etc kunde fungera bra. Hänga på påle betyder Stavros.

    Dem spikade troligen genom fötterna in i trädstammen med spik och en trä skiva.

    Se Yechonan skelettet som man hittat. Den enda man man hittat av en korsfäst man.

    Sedan är det mycket troligt att eftersom jerusalem var en oroshärd fanns det färdiga anordningar utanför stadsporten för korsfästelse för avskräckande syfte (Gul Gatha) som betyder Döds skallen på Arameiska. Man återanvände korsfästanordningarna så långt man kunde. Romarna korsfäste alla som var ett hot mot romerska riket.

    Gilla

  4. 14 januari, 2011 den 10:09

    Detta är ett bra uppslag till ett nytt inlägg. Den så kallade Alaxamenos-grafittin, föreställande en korsfäst man med ett åsnehuvud brukar anses vara den äldsta avbildningen av Jesus på korset. Och även om så kan vara fallet är det inte säkert att detta ”klotter” ens avser Jesus. Men det vore av intresse att sammanställa de äldsta beläggen för att kristna själva ansett att Jesus hängdes upp på ett kors. Min artikel om Samuelsson handlade ju bara om vad de nytestamentliga texterna och tidigare texter berättade om upphängningar. Det finns också gamla handskrifter där själva texten utformats som kors. Sedan kan man givetvis också belysa den krokiga spiken i ankeln på ett påträffad lämning av en fot. Men jag skulle gärna vilja höra vad du anför för bevis Joshua för ditt påstående att man på Golgatha hade ”färdiga anordningar utanför stadsporten för korsfästelse”? Det har ju spekulerats i att kullen liknade ett kranium.

    Gilla

  5. Joshua said,

    14 januari, 2011 den 22:16

    Det är faktiskt Jerome som säger till oss att det var Jerusalems plats där man dödade kriminella.

    Kulle liknade i form av ett kranium. Sen finns det många sägen om platsen. Att man hämtade med hjälp av Shem och Melek Sedek från Noas ark Adams skalle och begravde den där. Sägen som sagt.

    I hebreer brevet 13:12 står det och jag citerar,

    ”Därför led också Jesus utanför stadsporten för att med sitt blod rena folket.”

    Vilken port menar han må tro. Jo ska man se vart גלגלתא ”Gul galta” på galileisk arameiska var så är det nog ”Gennath” porten som åsyftas enligt Josephus som låg närmast denna plats. Trädgårdsporten på Svenska.

    Melito av Sardis skriver om Jesus korsfästelse och vart den tog plats. Såhär lyder det på grekiska ”epi meses plateias kai en mesô poleôs”
    ”in the middle of the wide street and in the middle of the city”. Vi ska komma ihåg att Under Melitos tid hade Gul Galta vuxit in i staden eftersom Hadrianus byggde om hela Jerusalem. Så denna plats var egentligen ”utanför ” staden men införlivades under Melitos tid.

    Drottning Helena lät bygga en kyrka ovanför denna plats som än finns idag. Om det är någon byggnad som är tillskriven om Jesus platser så är det denna. Finns bevis för många gravar under kyrkan. Upp till 6 gravar har redan hittats. Man begravde dem korsfästa där eller så slängde man dem till hundar. I Jesus fall och Yechonan verkar det som att de begravts i en grav nära Gul Galta.
        

    Gilla

  6. 15 januari, 2011 den 11:50

    Jag förstår fortfarande inte vad du hänvisar till som skulle visa att man hade ”färdiga anordningar utanför stadsporten för korsfästelse”? Är det Hieronymus du avser? Fast du ger inget textställe. Alltså jag är inte ute efter belägg för att Golgata skulle ha legat utanför stadsporten och inte heller för att man korsfäste folk där, utan för att man skulle ha haft ”färdiga anordningar för korsfästelse” på platsen. Varifrån hämtar du denna uppgift.

    Mvh, Roger

    Gilla

  7. Joshua said,

    15 januari, 2011 den 23:43

    Jerome skriver:

    Four reasons have been suggested for the name Golgotha or ”skull”: (1) That it was a spot where skulls were to be found lying about and probably, therefore, a public place of execution. This tradition apparently originates with Jerome (346-420 AD), who refers to (3), to condemn it, and says that ”outside the city and without the gate there are places wherein the heads of condemned criminals are cut off and which have obtained the name of Calvary–that is, of the beheaded.”

    Gilla

  8. Den andre BB said,

    16 januari, 2011 den 00:10

    Frågan var väl om några anordningar för korsfästelse skulle finnas på Golgotha. Detta tycks ”Jerome” (Hieronymus) inte bekräfta, ens i utdraget från bible-history.com.

    Gilla

  9. 16 januari, 2011 den 00:46

    Nej jag har aldrig hört något om den saken. Man skulle visserligen kunna spekulera över att man av bekvämlighet lät upphängningsanordningarna sitta uppe för att underlätta, men något bevis för (eller ens information om) den saken känner i varje fall jag inte till.

    Direkt efter det citat du återger från bible-history.com Joshua, står följande:

    ”This view has been adopted by several later writers. Against it may be urged that there is no shadow of evidence that there was any special place for Jewish executions in the 1st century …”.

    Gilla

  10. Joshua said,

    16 januari, 2011 den 16:06

    Tacitus skriver att utanför Rom fanns det färdiga anordningar. Varför skulle inte en sån finnas utanför Jerusalem som var Romarikets problem barn?

    Gilla

  11. 16 januari, 2011 den 16:09

    Jag ifrågasätter egentligen inte detta; jag bara efterfrågar ”bevis”. Har du hänvisning till var Tacitus skriver det?

    Gilla

  12. Joshua said,

    16 januari, 2011 den 17:15

    There is some evidence in the sources that certain cities in the Roman Empire had places of execution set up outside the walls of the city. The Roman historian Tacitus records that there was such a place in Rome on the Campus Esqulinus (Annals 2:32.2; 15:60.1). Golgotha, outside the walls of Jerusalem, also appears to have been such a set place of execution. At these places of execution would have been permanently located the upright beam of the cross (stipes) onto which the crossbeam piece which the condemned man carried would be attached.

    Gilla

  13. 16 januari, 2011 den 17:26

    Tack Joshua!

    Tacitus, Annalerna 2:32:2:

    “Decrees of the Senate were also passed to expel from Italy astrologers and magicians. One of their number, Lucius Pituanius, was hurled from the Rock. Another, Publius Marcius, was executed, according to ancient custom, by the consuls outside the Esquiline Gate, after the trumpets had been bidden to sound.”

    Tacitus, Annalerna 15:60:1:

    “In quick succession Nero added the murder of Plautius Lateranus, consul-elect, so promptly that he did not allow him to embrace his children or to have the brief choice of his own death. He was dragged off to a place set apart for the execution of slaves, and butchered by the hand of the tribune Statius, maintaining a resolute silence, and not reproaching the tribune with complicity in the plot.”

    I inget av fallen talas om att där skulle ha funnits ”färdiga anordningar utanför stadsporten [i Jerusalem] för korsfästelse”; ej heller färdiga anordningar för korsfästelse i Rom; ej ens om korsfästelse eller för den delen färdiga anordningar. Tacitus omtalar en plats (eller två platser) där man avrättade folk enligt gamla sedvänjor eller genom att kasta ner dem från en klippa eller helt enkelt genom att ”slakta” dem.

    Gilla

  14. Joshua said,

    16 januari, 2011 den 20:06

    Slavar korsfäste man och inte halshögg. Det var endast romerska medborgare som blev halshuggna. Se Paulus som blev halshuggen för han var romersk medborgare.

    Det står avrättningsplats för slavar. Jag förstår det som att det är där man korsfäster slavar.

    Det var troligen där också man korsfäste tex Spartacus

    Gilla

  15. 16 januari, 2011 den 20:13

    Men om vi bortser från detta med korsfästningar (vilket kan vara som du säger, fastän så inte sägs) så var min primära fundering detta med ”färdiga anordningar för korsfästelse”. Än så länge har du inte visat något som ens liknar bevis för att sådana anordningar fanns utanför Jerusalems murar (eller för den skull någon annanstans). Finns det, eller finns det inte, primärkällor som omtalar dylika? Jag respekterar att du tror att så var fallet och att forskare kan påstå att så var fallet, men finns det något stöd i form av lämningar eller texter för den saken?

    Gilla

  16. Joshua said,

    16 januari, 2011 den 23:48

    Det är en gammal tradition att utanför Esquiline porten så begravde slavarna sina döda och att man korsfäste folk där. Det var den mest trafikerade väg in till rom Det skulle ha vart ganska normalt för att avskräcka alla slavar från Uppror. Se Spartacus som blev korsfäst just utanför roms port. Troligen utanför denna port.

    Det finns inga bevis förutom dessa krönikor, dock har man hittat en massa gravar under. En så kallad nekropol.

    Man kan bara göra kvalificierade gissningar. Som sagt, man dödade slavar endast genom korsfästelse för avskräckande syften. Det är genom dessa analyser jag gör min slutsats.

    Jag har en stark känsla av att romarna hade färdiga korsfästelse anordningar utanför storstäderna för avskräckande syften. Det är logiskt också med tanke på romarnas hårda kontroll utöver riket. Som sagt det förvånar mig inte om det skulle finnas en utanför Jerusalems port. Det finns inga direkta bevis. Men vissa indicier pekar mot det.

    Gilla

  17. Leif said,

    2 april, 2011 den 09:21

    3 Det finns också livlösa föremål vilka, om man vördar dem, kan få en att bryta mot Guds bud. Korset hör till de mest framträdande av dessa. I århundraden har människor i kristenheten använt det som en del av sin tillbedjan. The New Encyclopædia Britannica kallar korset för ”den kristna religionens förnämsta symbol”. I en rättegång i Grekland påstod grekisk-ortodoxa kyrkan till och med att de som förkastar ”det heliga korset” inte är kristna. Men är korset verkligen en kristen symbol? Varifrån härstammar det?

    4 Sådana skriftställen som Matteus 27:32, 40 visar vilket redskap som användes för att döda Jesus. I olika svenska biblar har det grekiska ordet stau·rós där översatts med ordet ”kors”. Men vad betydde ordet stau·rós under det första århundradet, då de grekiska skrifterna skrevs? I An Expository Dictionary of New Testament Words av W. E. Vine heter det: ”Stauros … betecknar i första hand en upprättstående stolpe eller påle. För att avrättas spikades brottslingar fast på sådana. Både substantivet [stau·rós] och verbet stauroō, att fästa vid en påle eller stolpe, skall så som de användes från början särskiljas från den kyrkliga formen med ett kors bestående av två bjälkar. Det senares form hade sitt ursprung i det forntida Kaldeen och användes som symbol för guden Tammus (det fanns i form av ett mystiskt Tau, begynnelsebokstaven i hans namn) i det landet och i närliggande länder, däribland Egypten.”

    5 Vine fortsätter med att säga: ”I mitten av 200-talet e. Kr. hade kyrkorna endera avvikit från eller gjort en travestering på vissa av den kristna trons läror. För att öka det avfälliga kyrkosystemets anseende upptog man hedningar i kyrkorna utan någon pånyttfödelse genom tron, och man lät dem i stor utsträckning få behålla sina hedniska tecken och symboler. Härav kom det sig att man lät Tau eller T, i dess vanligast förekommande form, med sänkt tvärstycke, beteckna Kristi kors.”

    Gilla

    • 3 april, 2011 den 22:54

      Det visar väl att kristna ca år 200 ansåg att Jesus korsfästs. Själv anser jag det rimligt att evangelieskildringen verkligen avsåg ett kors. Korset är ju trots allt en viktig symbol. Däremot är det av betydelse att inse att det genom orden inte finns någon skillnad mellan Jesu korsfästelse och andra halvgudars korsfästelse. De blev alla stauroô.

      Gilla

  18. Ed-M said,

    12 augusti, 2011 den 10:04

    Amazing. I can’t believe you had this long discussion with Joshua who couldn’t back up his assertion that the Romans crucified people (nailed them to a flat-plane crosses or tropaea and lifted them up as a God) and had ready-made crosses on hand at Esquiline Field in Rome and Calvary in Jerusalem. He just kept throwing stuff at you and wasting your time! I myself, have six spiral bound notebooks filled with my research into the ancient writings and my conclusion is that Samuelsson is 100% correct: the Latin verbiage speaks of suspending and/or impaling people. If you approach it as I do, that is reflecting different aspects of a standard punishment, you get what is depicted in the Pozzuoli Graffito: combination suspension and impalement and not crucifixion. And the crux in that Graffito looks more like a utility pole with a cross-arm and an ugly ”seat” than any actual cross.

    Gilla

  19. 12 augusti, 2011 den 12:11

    The discussion was really about whether there were any proofs of fixed arrangement for crucifixion outside the gates of Jerusalem or elsewhere.

    Gilla

  20. Ed-M said,

    12 augusti, 2011 den 22:21

    Yes, I’m sorry, and there really isn’t any proof for that, archaeological or literary. At least none I’ve found.

    That there would be ready-made crosses or even posts or stakes standing erect anywhere in the Roman Empire is purely a matter of conjecture.

    Posts, maybe, because it would be more practical to plant a post and leave it there after the execution (or use a dead tree trunk already there) than it would be to plant a brand new one for each suspension with or without impalement. Then they could raise the criminal up to the top of the post using a horizontal beam, lifted by ropes, purpose made forks or the executioners’ bare hands.

    Simple impalement could have been done with a fresh stake each time.

    But crosses? I sincerely doubt it, if only for the fact that they look too much like tropaea.

    More on the tropaeum.

    Gilla

  21. Christer Brodén said,

    12 augusti, 2011 den 23:48

    Apg 5:30 – Våra fäders Gud uppväckte Jesus, som ni hängde upp på en träpåle och mördade.
    Apg 10:39 – Vi kan vittna om allt han gjorde både på den judeiska landsbygden och i Jerusalem. Honom hängde de upp på en träpåle och dödade.
    Gal 3:13 – Kristus har friköpt oss från lagens förbannelse genom att för vår skull ta förbannelsen på sig, som det står skrivet: Förbannad är var och en som hängs upp på en träpåle.

    Korset var gammalt som mycket helig symbol. Det är mycket äldre än kristendomen. Att placera Jesus på ett kors var en sorts ”äreräddning”. Jag har inte tänkt på det förut, men skulle romarna hänga upp sina bovar på en symbol för gudomlighet?

    Gilla

  22. Ed-M said,

    13 augusti, 2011 den 18:53

    Christer has a good point, there. Why should the Romans hang criminals on symbols of divinity, unless it was a symbol of Priapus? In which case, it would not be a vindication of the noxious criminal, but his compleat and utter humiliation. The taggers who scratched out the Pozzuoli and Vivat Crux graffiti have something pointed say about this!

    The ”tree” mentioned in Acts 5:30 & 10:39, and Gal 3:13 is ξύλον which could also mean ”stake”.

    And there’s another line from Acts:

    Acts 2:23 – Him, being delivered by the determinate counsel and foreknowledge of God, ye have taken, and by wicked hands have crucified and slain:

    ”Crucified” in the original Greek is προσπήξαντες which means ”fixed or fastened to.” Take out προσ and you have πήξαντες which in the case of executing criminals, meant ”stuck in” or ”fixed in,” i.e., ”impaled.”

    Acts was allegedly written by the same person who wrote Luke. In that gospel, the author takes pains not to imply that Jesus was impaled – just lifted up and hanged.

    Things get curioser and curioser….

    Gilla


Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: