Skakningarna som kom av sig

Gospel HoaxNär Stephen C. Carlson år 2005 utkom med sin bok The Gospel Hoax jublade många över att det nu äntligen hade bevisats att Morton Smith förfalskat Klemens brev till Theodoros, innehållande utdrag ur det så kallade Hemliga Markusevangeliet (HM). Carlson radade upp ett antal omständigheter som enligt honom tydde på att Smith inte bara förfalskat brevet, utan att Smith dessutom lämnat efter sig ett antal sinnrikt utformade ledtrådar som alla ledde direkt till honom själv som förfalskare.

Mark's other GospelScott G. Brown vid University of Toronto som är den förste att ha doktorerat på Hemliga Markusevangeliet, hade tidigare samma år släppt Mark’s other Gospel, en omarbetning av sin doktorsavhandling utgiven i bokform, där han argumenterade för att HM var ett äkta evangelium som också skrivits av evangelisten Markus. Nu kom Brown att i ett antal artiklar på punkt efter punkt bemöta Carlsons påståenden. Såväl Carlson som Brown hade var sin artikel i The Expository Times år 2006 och Brown skrev samma år också Factualizing the folklore. Carlson hade ett antal bemötanden på sin blogg, men kom därefter att sakta dra sig tillbaka till tystnaden allt efter att kritiken mot hans teser växte sig starkare.

Ett riktigt dråpslag mot Carlsons fall kom år 2008 då Scott G. Brown i samarbete med Allan J. Pantuck publicerade artikeln Morton Smith as M. Madiotes. Genom att undersöka Morton Smiths kvarlåtenskap hade de funnit obeskurna fotografier som visade att Carlson hade fel på varje punkt i ett av hans trumfargument, nämligen att Morton Smith skulle ha gjort en ytterligare förfalskning som han daterat till sin egen tid och skrivit under med M. Madiotes. Detta Madiotes var enligt Carlson en ordlek på grekiska och skulle åsyfta en skallig bedragare – således Smith själv. Men handstilen var inte Smiths, underskriften var inte gjord av den som skrivit texten och löd dessutom sannolikt M. Modestos. För en sammanfattning av artikeln och med ytterligare detaljer, se min artikel ”M. Madiotes”-argumentet.

S. CarlsonNu återstod i praktiken inte mer är ruiner av det carlsonska bygge som för så många framstod som genialt och övertygande. Men folks övertygelse ändras inte så lätt och så snabbt, framför allt inte när det gäller något som är så kontroversiellt sett ur kristen synvinkel. Fortfarande kvarstod en punkt som ingen ännu gett sig på och som för många, och även för mig, framstod som den starkaste. Carlson sade sig ha upptäckt skakningar i handstilen, skakningar som enligt Carlson uppkommit genom att en förfalskare (läs: Smith) hade snarare långsamt ritat bokstäverna än skrivit dem och gjort detta på ett sätt så att det skulle se ut som om någon grekiskspråkig 1700-talsmunk i en hast skrivit av ett äldre dokument. Skakningarna skulle enligt Carlson aldrig ha uppkommit om skribenten fört gåspennan snabbt. Carlson upptäckte bläckplumpar där skribenten stannat upp mitt i bokstäverna, skakningar mitt i linjerna vare sig de var krökta eller raka, omtagningar och förbättringar, allt tecken på förfalskning.

Jag hade själv studerat de påståenden Carlson gjorde, men de bilder han tillhandahöll var inte allt för tydliga, lågupplösta och små som de var. Sagt och gjort – om ingen annan gör något får jag väl göra det själv, tänkte jag, och kontaktade Charles Hedrick som år 2000 hade publicerat nya färgfoton av de tre sidorna i artikeln Secret Mark: New Photographs, New Witnesses. Hedrick hänvisade mig till Scott Brown som hade högupplösta inskannade bilder av de tre handskrivna sidorna gjorda från de framkallade färgfotografierna, och jag fick därigenom tillgång till dessa bilder inskannade i 1200 dpi.

Jag skred till verket genom att först sammanställa alla de exempel Carlson hade åberopat. Därefter sökte jag systematiskt genom alla övriga förekomster av samma bokstäver eller bokstavskombinationer i hela brevet. I flera fall blev det hundratals bokstäver som jag ”klippte ut” i Photoshop. Arbetet tog mig ett par månader. Därefter vidtog sortering och sammanställning och kategorisering, så att jag för varje område (skakningar, plumpar, omtagningar, etc.) samlade alla förekomster och först därefter kunde jag också bedöma materialet. Jag publicerade mitt arbete i februari 2009 i artikeln Reclaiming Clement’s Letter to Theodoros – An Examination of Carlson’s Handwriting Analysis. Två saker kunde jag genast konstatera: 1) den gradvisa förbättringen av handstilen som Carlson sade sig ha upptäckt gick inte att upptäcka. 2) De bokstäver som Carlson byggde sin analys på uppvisade inte mer skakningar, plumpar, o.d. än de övriga exemplen i texten. Visserligen kunde detta tyda på att hela dokumentet uppvisade spår efter förfalskning, men det motsade definitivt Carlsons påståenden. Vad jag förundrades över redan då var att jag ofta hade så svårt att över huvud taget upptäcka de skakningar och plumpar etc. som Carlson sade sig ha funnit.

I samband med att jag offentliggjorde artikeln råkade också en debatt om Hemliga Markus pågå på FRDB och i samma tråd hade nyligen också Stephen Carlson deltagit, varför jag passade på att meddela om min nygjorda studie och specifikt be Stephen Carlson kommentera den. Många kommenterade också artikeln, men Carlson dök aldrig mer upp i tråden.

I diskussioner med andra, kanske främst med Scott Brown, gick det gradvis upp för mig att Stephen Carlson inte hade undersökt några fotografier alls och vad detta kunde innebära. Han hade enbart undersökt de tryckta bilder som förekom i Morton Smiths bok från 1973. Jag hade då inte tillgång till Smiths bok Clement of Alexandria and a Secret Gospel of Mark, vari han återgav de foton i svartvitt han tog 1958. Carlson hade skannat de foton av sidorna som återgavs i boken och förstorat upp bilderna för undersökning. Men de bilder han tryckte i sin egen bok var rätt små. Jag skaffade då Smiths bok och skannade själv in sidorna, och ”hevreka”, plötsligt förstod jag vad Carlson hade sett och vilken jättemiss han hade gjort.

I en betydligt mindre studie, men ack så avslöjande, plockade jag ut ett antal av de mest iögonfallande exemplen och lät jämföra de inskannade svartvita bilderna från boken (som ungefär måste ha svarat mot de som Carlson hade tillgång till) med de färgbilder som var inskannade direkt från färgfotona. I Tremors, or Just an optical Illusion? A Further Evaluation of Carlson’s Handwriting Analysis, framgick det med all önskvärd tydlighet att de tecken på förfalskning som Carlson trodde sig ha upptäckt endast var en effekt av tryckprocessen i samband med att bilderna trycktes. De lågupplösta bilderna med ett tillägg av ett 45-gradigt linjeraster gör att punkterna som bilden byggs upp av endast kunde följa de raka 45-gradslinjerna. Detta innebar att kurvor och raka linjer i annat än 45 graders vinkel gjorde ”hopp” i alla övergångar och gav upphov till en optisk synvilla när de små bokstäverna uppförstorades kraftigt. Detta var känt för mig med långvarig erfarenhet av rastrerade laserutskrifter, men uppenbarligen okänt för Carlson.

För att få bättre spridning på mina upptäckter, publicerade jag också en kortare bloggversion på Timo S. Paananens blogg om HM. Detta väckte viss uppmärksamhet (som exempelvis hos James Tabor), men Carlson vägrade, sin vana trogen, att kommentera de nya rönen även när han direkt ombads på sin egen blogg.

Nästa steg i processen rörde en dokumentär i ”Discovery”-modell för USA-marknaden som var under uppsegling och där HM skulle utgöra en viktig del. Dokumentärteamet lät därför göra ett utskick till ca 1000 professorer eller andra auktoriteter inom den akademiska världen med kännedom om den tidiga kristendomen. Man hänvisade till min artikel och bad om kommentarer angående Carlsons påståenden att där fanns tecken i skriften på att brevet skulle vara förfalskat. Mottagandet var blandat. Några påtalade att det var uppenbart att Carlson hade fel och att de aldrig trott på hans tes, medan andra bokstavligen gick i taket. Ett exempel på en professors svar publicerades i kommentarerna i Timo Paananens blogg av en medverkande i TV-teamet. Denne professor kunde inte se att min artikel visade att Carlson hade fel. Han till och med antydde att jag skulle ha förfalskat bilderna.

”In a subsequent email, he’s [Carlson] noted that Viklund’s photos don’t appear actually to be Hendrick’s published ones, but instead come from/via Scot Brown, and so are of unverified provenance. It’s not clear also whether they’ve been retouched or altered.”

Men än intressantare var ett yttrande han gjorde, där han sade:

”Are you aware that Carlson claims that the color photos are actually *lower* resolution, and not as sharp and clear as Smith’s own b&w ones?”

Jag kunde knappt tro mina ögon. Menade han verkligen det han skrev och kunde verkligen Stephen Carlson tro detta? Här påstås alltså att de svartvita fotona har högre upplösning än färgfotona. Men det handlade aldrig om skillnaden mellan färgfotona och de svartvita fotona, utan om att Stephen Carlson undersökt lågupplösta tryckta bilder i en bok, alltså kopior, och inte fotografierna, alltså originalen. Huruvida dessa är i färg eller är svartvita är sekundärt. Det fanns färgfoton att tillgå och allt Carlson hade behövt göra var att fråga om han fick ett inskannat exemplar så hade dessa misstag aldrig uppstått. Efter alla mina klargöranden hade således Carlson och denne professor ändå inte ens förstått det mest elementära.

Eftersom Smiths svartvita foton aldrig publicerats bad jag Allan Pantuck (som numera har tillgång till Smiths original) att skanna in ett ord för jämförelse. Nedan ses samma omikron i tre olika skepnader. Det vänstra är från de färgbilder som inskannats direkt från färgfotona. Det mittersta kommer från Pantucks lågupplösta inskanning av Smiths svartvita original och det högra är inskannat från de tryckta bilder som förekommer i Smiths bok och som Carlson använde för att påstå att detta omikron är fyrkantigt.

Omikron

Bekräftelsen på att Carlson helt missförstått problemet kom strax efteråt, då Carlson frångick sin vana och faktiskt svarade på en fråga på sin blogg. Signaturen Mark frågade om det stämde att Carlson “consulted only the original Smith photos when doing handwriting samples. Not the new colored ones.” Carlson svarade:

“That charge is not true. I consulted both the black-and-white photographs that Smith published in 1973 as well as the color photographs that Charles Hedrick published in 2000.”

Men han undersökte bara de tryckta bilderna i Smiths bok och i The Fourth R, där Hedrick publicerade färgfotona. Jag skrev då en ny uppmaning till Stephen som svar i samma inlägg där jag förklarade skillnaden mellan original och kopior, ett inlägg som Carlson heller inte besvarade.

Efter detta har nya omständigheter dykt upp. Carlson hade åberopat en handskriftsexpert och uppgett att hon gav stöd för hans tolkning att det rörde sig om en förfalskning. På nytt i samarbete, lät Scott Brown och Allan Pantuck undersöka Carlsons påståenden och kontaktade den berörda Julie C. Edison. Hon visade sig knappt komma ihåg Carlson, än mindre gå i god för det han sagt att hon skulle ha sagt. Hon gjorde ingen undersökning av fotografierna och kunde inte ens grekiska. Brown och Pantuck publicerade nu hela Edisons brev och det gav en helt annan bild än den Carlson hade förmedlat genom att publicera endast väl valda utdrag ur hennes brev (Brown & Pantuck, Stephen Carlson’s Questionable Questioned Document Examination).

Därefter trädde nästa expert in på området, Venetia Anastasopoulou. Hon kontrakterades av Biblical Archaeology Review för att göra en riktig undersökning av handstilen, och kom till ett helt annat resultat, nämligen att brevet är skrivet av en skicklig person med känsla och stil, en som fullständigt behärskade grekiska, samt att det är mycket sannolikt att Morton Smith inte förmått förfalska brevet med tanke på att hans förmåga att skriva grekiska var att likna vid en skolpojkes.

Roger Viklund 2010-08-01

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: