Sommaren 1958 hittade Morton Smith en avskrift av ett brev inuti en bok i munkklostret Mar Saba, utanför Jerusalem. Brevet utgavs vara skrivet av Klemens från Alexandria (ca 150–215 vt) och det innehåller utdrag ur ett dittills okänt evangelium, som nu allmänt går under namnet ”Hemliga Markusevangeliet”. Enligt Klemens skrev evangelisten Markus också en längre version av sitt evangelium och detta längre evangelium innehöll undervisning för de mer avancerade adepterna.
Allt sedan Morton Smith offentliggjorde sitt fynd har misstankar riktats mot honom själv för att ha förfalskat brevet. Detta inlägg ska dock inte primärt beröra frågan om Morton Smith förfalskade Klemensbrevet eller ej. Den enda professionella undersökning som är gjord av handstilen i det brev som synes vara grekisk 1700-talshandstil, utfördes faktiskt först i fjol på uppdrag av Biblical Archaeology Review. Man anlitande en professionell handskriftsanalytiker vid namn Venetia Anastasopoulou för att jämföra handstilen i brevet med den Smith uppvisar i de 27 prov på hans autentiska handstil som man lyckades uppbringa som jämförelsematerial. Hennes rapport finns till beskådande här. Hennes slutsats var den att Klemensbrevet skrivits av en välutbildad, tränad och skicklig skribent:
“The whole writing shows freedom, spontaneity and artistic flair. It also shows a skilful penmanship of a well educated and trained writer who uses the language effectively in expressing his thoughts”. (s. 13)
Hennes omdöme om Morton Smiths förmåga att skriva grekiska var den att han skrev som en skolpojke
“… the Greek words are written letter-letter as copy book at a lower speed, without ease and the range of variations is very limited. His writing is like that of a school student. It is obvious that his hand is not familiarised in Greek writing so as to be able to use it freely and with ease and be able to express thoughts and beliefs.” (s. 18)
Hon skriver vidare att det är mycket sannolikt att Morton Smith inte förmått att imitera brevet.
”It is my professional opinion that the writers of the questioned document of ‘Secret Mark’ on the document listed as Q1, Q2 an Q3 and Morton Smith’s handwriting on the documents listed as K1 – K27, are most probably not the same.
Therefore it is highly probable that Morton Smith could not have simulated the document of ‘Secret Mark’.”
Men jag vill i detta inlägg betona de dubbla anklagelser och det förtal som riktats mot Morton Smith gällande dels hans påstådda homosexualitet, dels hans illvilliga avsikt att därför framställa Jesus som en bög.
Jag kände inte Morton Smith och har ingen som helst uppfattning om hur han var som person. Uppriktigt sagt bryr jag mig heller inte om den saken eller vilken hans sexuella läggning var. Han förefaller ha varit en smått excentrisk person, men det måste man få vara om man vill. Han hade uppenbarligen både sina belackare och beundrare.
Jag vill emellertid belysa frågan om sanningskravet och förtalsproblematiken. Det påstås överallt, vitt och brett, att Smith var homosexuell. Vad jag då efterfrågar är bevisen för detta? Det sägs ha varit allmänt känt att han var homosexuell. Detta låter på mig som ren ryktesspridning och rent förtal. Vad baseras dessa uppgifter på? På Morton Smith själv? Mig veterligt har han aldrig kommit ut! Han har inte efterlämnat någon skriftlig bekännelse. Ingen har trätt fram och berättat om hans homosexuella eskapader. Faktum är att det inte finns några bevis för att han verkligen var homosexuell. Tvärtom har vi två vittnesmål som tyder på motsatsen.
I ett brev till Biblical Archaeology Review får vi veta att Ethne H Chestermans mamma sällskapade med Morton Smith. Från sent 1957 till 1958, alltså under den period då Smith ska ha förfalskat brevet, hade han ett förhållande med Miriam Chesterman.
I ett annat brev till BAR skriver professor emeritus vid Tel Avivs universitet, Anson F. Rainley, att David Flusser berättade för honom att Morton hade en judisk flickvän under sin vistelse i Jerusalem 1941. Rainley skriver vidare att han anser att påståendena att Morton var homosexuell bara var en del av den pågående kampanjen vid den tiden att finna homosexuella överallt. Rainley själv tror att Morton Smith bara var en anglikansk präst vars kärleksaffär havererade och han dömde sig själv till ett livslångt ungkarlsliv.
Och här ligger själva kärnan i resonemanget. Den huvudsakliga orsaken till att man påstår att Morton Smith var homosexuell synes vara att han var ungkarl. Men detta är verkligen ingen grund för att antaga något sådant. Jag känner själv till en person som valde att leva sitt liv i ensamhet efter att hans ungdomskärlek lämnat honom. Det finns således inga bevis alls för att Morton Smith var homosexuell, endast indicier på att han INTE var det.
Nästa del berör själva motivet. Och här kommer vi in på en mörkare sida. I det första fallet rörande hans sexuella läggning, kan väl bara konstateras att folk (inklusive många forskare) bara är så villiga att tro något om det passar deras motiv. De kunde kanske ha frågat efter vilka bevis som förelåg?
”Han var själv homosexuell, något som var en väl bevarad hemlighet på 1950-talet. Och så hade han fått avslag när han sökte en tjänst vid Brown University och då velat demonstrera sin intellektuella överlägsenhet genom att dra till med någonting i den här stilen.” (Craig A. Evans i Lee Strobels bok ”Vilken Jesus ska jag tro på?)”
I det andra fallet handlar det mindre om godtrogenhet och mer om en konstig sorts fördomsfullhet. Resonemanget ser ut på ungefär följande vis.
I Hemliga Markus sägs en ynglig iförd ett linneskynke på sin bara kropp komma till Jesus och stanna hos honom den natten, medan Jesus lär honom om Guds rikes mysterium. Uppenbarligen väcker detta tankar (och känslor) om att de skulle ha varit involverade i någon form av sexuell akt. Att döma att reaktionerna synes främst kristna upptäcka denna homosexualitet. Givetvis sägs inget sådant i texten utan det är helt och hållet en tolkning, eller kanske hellre en fri fantasi, som uppkommer i uttolkarens medvetenhet.
Icke desto mindre slås nu fast att denna text påstår att Jesus var homosexuell. Sedan påstås på samma lösa boliner att Morton Smith var homosexuell. Därefter kommer den mest häpnadsväckande ologisk krumbukten. Nämligen att EFTERSOM Morton Smith VAR homosexuell, hade han en önskan att skada kristendomen, en önskan att förfalska ett brev, en önskan om att framställa också Jesus som homosexuell. Puh!
Varför i hela friden skulle han ha sådana illvilliga avsikter BARA FÖR att han var homosexuell (vilket han kanske inte ens var)? Detta med att tillskriva någon vissa egenskaper eller vissa motiv enbart för att de är av ett visst ursprung eller har en viss sexuell läggning, känns inte helt okej. Låt säga att någon hittar en liknande berättelse där Jesus inviger Maria Magdalena. Ska vi då misstänka att upptäckaren har förfalskat denna skrift EFTERSOM denne visar sig vara heterosexuell? Varför i himmelens alla dagar skulle en homosexuell person ha större motiv än andra att begå brott (förfalskning och bedrägeri) bara för att denne är homosexuell?
Det finns således inga bevis för att Morton Smith var homosexuell. Och skulle han ändå ha varit det utgör det inget som helst motiv till att förfalska en antik kristen text.
Roger Viklund 2010-07-28
Jesus granskad 
Bengt Bengtsson said,
28 juli, 2010 den 20:14
Ja, du, Roger! Fördomar finns det gott om. Själv råkade jag för några år sedan ut för en kommentar, drypande av antydningar och menande ögonkast att jag nog var homosexuell, därför att jag var ägare till och användare av en damcykel!
Fram till dess hade jag inte haft ens en tanke på att det skulle vara bögigt värre att grensla en damcykel. Men efter denna incident började jag göra en del förfrågningar bland vänner och bekanta av olika åldrar.
Jo, faktiskt kunde ett mönster urskiljas. I framför allt tonåringars och i äldre seniormedborgares ögon är det inte helt ovanligt att betrakta en man med damcykel som bög.
Lever man dessutom ett singelliv, ser någorlunda bra ut (enligt vissa) och förflyttar sig med hjälp av en damcykel samt sommartid gillat att gå i sandaler strumplös – ja, då är det som om man bure på Vilddjurets märke i pannan.
Särskilt bland kristna människor tillhöriga ”sektförsamlingar” som Jehovas Vittnen, mormonkyrkan och en rad pentekostala kyrkosamfund är homofobin vida utbredd. Jag säger bara: Se på Livets Ord och pingstförsamlingen i Knutby.
I den mån homosexuella ses som lika värdefulla som alla andra av Herren Gud skapade människor är detta påfallande ofta en läpparnas bekännelse, i en sorts strävan att vara PK, politiskt korrekt. Men i hjärtat fortsätter merparten av dessa kristna att anse, att den som är homosexuell har sålt sin själ till Satan och därför dels har ett lägre människovärde och dels är en allmänt opålitlig och oärlig person (som alla i Satans gäng självklart är).
Jag tror att den misstro som Morton Smith råkade ut för under sin levnad och kanske än mer efter sin bortgång bör ses mot denna bakgrund, Roger. Genom att släppa upp homofobin till ytan kan de kristna lätt som en plätt avfärda både Morton Smith och Hemliga Markusevangeliet som Satans lika diskreta som infernaliska sätt att försöka slå blå dunster i rättroende kristna.
Förresten, var inte Morton Smith skallig också, åtminstone mot slutet av sin levnad? Om Herren Gud verkligen hade älskat honom, borde väl Morton Smith i så fall ha fått behålla sin ungdoms hårsvall? *ironi*
Hur kristna resonerar har inte upphört att fascinera mig och kommer nog inte att göra det framdeles heller. Häromdagen hade jag en diskussion med en bokstavstroende kreationist om varför människans arvsmassa innehåller blott 23 par kromosomer medan övriga primater som schimpanser, gorillor och orangutanger har 24 kromosompar i sitt genom. Indikerar inte det att vi människor är väsensskilda från de andra människoaporna? Dvs skapade av Herren Gud till Hans avbild (in imaginem Deo) – till skillnad från de andra människoaporna?
Jo, det skulle man ju faktiskt kunna hålla med om – ifall det inte ginge att visa att människans arvsmassa innehåller en kromosom som uppvisar tydliga tecken på att vara två ”kromosomkorvar” som fusionerat, alltså smält samman till en lite större ”kromosomkorv”, ände mot ände.
Faktum är att kromosom nr 2 i det mänskliga genomet uppvisar just en sådan fusioneringsprocess, dvs att två kromosomer har smält ihop till en enda!
Inuti – i mitten av – en ”kromosomkorv” finns det något som kallas för centromerer. De spelar en viktig roll vid celldelningen. Sedan i ”kromsomkorvens” ytterändar finns det telomerer. Utseendemässigt kan dessa strukturer sägas påminna om mattfransar.
Alltnog, i den mänskliga kromosom nr 2 finns det två olika centromerstrukturer, varav den ena är placerad i viloläge/off-läge, dvs blott en av dem är aktiverad. (Vem vet, Herren Gud kanske skapade två st, så att det skulle finnas en i reserv om en av dem gick åt helvete, f´låt uttrycket?)
Men inte nog med det. Dessutom kan man hitta telomerliknande strukturer INUTI den ”kromosomkorv” som kallas kromosom nr 2. Detta är förstås lika sensationellt och unikt som att finna en matta med mattfransar inte bara i mattans båda ändpartier utan även mitt inne i mattan.(Må den som sett en sådan matta räcka upp handen eller skriva om detta här i din blogg, Roger.)
Allt detta tyder självklart på att två ”kromosomkorvar” någon gång under evolutionens/utvecklingens gång rimligen måste ha dockat likt två rymdfarkoster ände mot ände för att sedan ”smält samman” i detta läge.
Därför har det blivit 23 par kromosomer i det mänskliga genomet i stället för de 24 par som den gemensamma anfadern till alla primater bör ha burit på i sina celler.
Vill du veta vad som hände, när jag berättade detta för kreationisten? Jo, han förklarade det hela med att Herren Guds vägar är outgrundliga, och att Gud – om det nu var sant det som jag berättade, förstås – antagligen låtit göra så här för att sätta människors tro på prov. Den som tror på Herren Gud TROTS förekomsten av den här sortens tydliga indikationer på en evolution utan gudomlig inblandning ens på startruta 1 s a s, visar sig genom sin ”blinda” och förbehållslösa gudstro värdig att få komma till himmelen efter sin död.
Något liknande är det med de kristnas homofobi, vill jag påstå. Det sekulära svenska samhället lär ut att homosexualitet ända sedan 1979 är ett helt normalt tillstånd (före 1979 klassades homosexualitet som sinnessjukdom), så detta är PK-åsikten. Men Bibeln tar ju ingen hänsyn till hur man ska tänka i ett modernt sekulärt samhälle utan fördömer likafullt homosexualitet som en synd mot Gud/Skaparen själv.
Därav följer, enligt ett traditionellt kristet sätt att resonera, att homosexualitet EGENTLIGEN är en synd, ett avståndstagande från Gud. Och den som tar avstånd från Gud är en opålitlig och oärlig människa, en Satans hantlangare.
Med andra ord: Om en forskare är homosexuell, kan man aldrig lita på hans forskningsresultat. Alla homosexuella drivs förmodligen av en hemlig agenda som syftar till att främja Satans försök att störa och intervenera i den gudomliga skapelseplanen.
Därför kan allt som Morton Smith har rört vid, bildligt eller bokstavligt talat, klassas som icke-tillförlitligt och som försök till att skymma storheten i den gudomliga skapelsen för att i stället försöka hjälpa fram Satan till en plats i solen.
Konstigare än så är det nog inte. Anser jag.
GillaGilla
tråden said,
3 januari, 2017 den 20:16
Roger:
Ett skäl att texten faktiskt uppfattas så beror på att författaren skriver ”sex” i texten:
GillaGilla
Roger Viklund said,
3 januari, 2017 den 20:38
Nej, han skriver inte ”sex” i texten. I så fall borde han ha använt ordet ”eros” och inte som här ”agape”. Det grekiska grundordet är agapê (ἀγάπη) som betyder älska och i första hand avser platonisk kärlek, människokärlek, medmänsklighet, att hålla någon kär. För mer sinnlig kärlek används företrädesvis erôs (ἔρως). I brevet brukas verbet agapatô (ἀγαπάω), då i böjningen êgapêsen (ἠγάπησεν), och detta avser en handling, att älska någon eller att fatta kärlek till någon. Noterbart är att samma verb i exakt samma form och med samma innebörd också förekommer i Markusevangeliet endast några verser före instoppet från Hemliga Markus, då i berättelsen om den (unge) rike mannen. Där sägs att en rik man (som i parallellstället i Matteus 19:20 sägs vara ung) sprang fram till Jesus, föll på knä för honom och frågade vad han skall göra för att ärva evigt liv. ”Jesus såg på honom och fick kärlek till honom och sade:” (Markus 10:21, Folkbibeln); ”ὁ δὲ Ἰησοῦς ἐμβλέψας αὐτῷ ἠγάπησεν αὐτὸν καὶ εἶπεν αὐτῷ”. Skillnaden är dock att det här är Jesus som fattar kärlek till ynglingen, medan det i första citatet ur Hemliga Markus är ynglingen som fattar kärlek till Jesus. I det andra citatet om Jesus’ möte med kvinnorna i Jeriko talas däremot om ”den yngling som Jesus älskade” och det avser rimligtvis samma yngling som han tidigare uppväckt från de döda.
GillaGilla
tråden said,
4 januari, 2017 den 21:47
Jo men det ett yttrande från Morton Smiths fantasi, att det skulle kunna röra sig om ett hemligt nattligt sexuellt äventyr kommer från Morton själv.
I Markus 10:21 är det en man, ungefär i Jesus ålder,
GillaGilla
Roger Viklund said,
4 januari, 2017 den 22:26
Jo, det är åtminstone delvis Smiths egna fantasier. Men detta har i sig ingen påverkan på texten som sådan.
Och vad gäller mannen i Mark 10:21 benämns han aldrig ”man”. I Mark 10:17 sägs ”en” komma springande och kasta sig framför Jesus’ fötter. Och Jesus tilltalar ”honom” så det råder inget tvivel om att det är en man, men hans ålder anges inte. Man väljer i översättningar, eftersom det av böjningen framgår att det är person av manligt kön, benämna honom man. Han sägs ha hållit buden sedan sin barndom eller ungdom (neotēs), och det skulle kunna tyda på att han inte är alltför ung. Men i parallellstället hos Matteus (19:20, 22), som ju bygger på Markus, sägs han vara en νεανίσκος, alltså en neaniskos, trots att han hållit buden sedan sin neotēs. Den rimliga tolkningen där är alltså att neotēs betyder barndom och att han nu hunnit bli en neaniskos, en ung man, en yngling. Också i Hemliga Markusevangeliet används νεανίσκος, neaniskos. Detta avsåg som regel en person i övre tonåren.
GillaGilla
tråden said,
6 januari, 2017 den 10:31
Hur vet du det?
Det kan ju inte vara inbillning om alla, vem du än frågar, drar samma slutsats att dem är säker på att avsikten med texten är en homosexuell anspelning riktad mot Jesus så är det ju så.
GillaGilla
Roger Viklund said,
6 januari, 2017 den 10:52
Jag vet det på samma sätt som jag vet att vemhelst (även jag) som utvecklar en teori om något, exempelvis Markusevangeliets tillblivelse, inte påverkar hur Markusevangeliet tillkom. Det enda det kan påverka är hur andra ”uppfattar” Markusevangeliets tillkomst. Men evangeliet tillkom på ett visst (objektivt) vis, oavsett vad andra tror om den saken – oavsett om de har rätt eller fel. Man måste skilja på det objektiva (verkligheten) och det subjektiva (vår uppfattning om denna verklighet). Morton Smiths teorier om vad Hemliga Markus avsåg att berätta är hans subjektiva uppfattning av verkligheten. Den objektiva verkligheten (för oss) är det som texten säger och det författaren avsåg att förmedla till oss, och denna verklighet är det den är – oavsett vad Morton Smith och andra tror att den är.
Tillägg:
Det är inte sant. Flera forskare som jag känner (och kan fråga) menar att det inte rör sig om en beskrivning av en homosexuell eller sexuell akt. Därutöver finns flera forskare som jag inte känner men som också menar detta.
Av de forskare jag känner, kommer jag först att tänka på Scott Brown, Allan Pantuck, Charles Hedrick, Timo Paananen, Stephan Huller och Robert Conner. Alla de har publicerat vetenskapliga artiklar, ofta ett antal sådana, och böcker i ämnet. Därutöver bland de forskare som jag inte känner personligen men som publicerat sig i ämnet och menar att Hemliga Markus inte skildrar ett homosexuellt möte, kommer jag att tänka på: John D. Crossan, Helmut Koester, Helmut Merkel, Marvin Meyer, Per Beskow (som jag har diskuterat med om den saken medan han levde), Miles Fowler, Hershel Shanks och Mikael Kok. Sedan finns ju även jag, som också har publicerat mig i ämnet
GillaGilla
tråden said,
7 januari, 2017 den 19:24
Hej Roger tyvärr en sen kommentar: ”flera forskare som jag känner menar att det inte rör sig om en sexuell akt”. Okay men Jag litar mer på Smiths omdöme i denna fråga. Här kan jag visa en sexuell antydning riktad mot Jesus från texten: ”naken man med naken man” Vad ska det betyda Roger?
GillaGilla
Roger Viklund said,
7 januari, 2017 den 19:47
Kanske det Klemens skriver, att det var något som karpokratianerna påstod förekom i texten, men som inte gjorde det. Och för att visa att det verkligen inte förekom några anspelningar på en naken man tillsammans med en annan naken man, lät Klemens citera ordagrant ur evangeliet det berörda stycket. För Klemens var detta bevis nog på att det INTE förekom något naket (sexuellt) umgänge. Jag delar i detta fall helt Klemens’ uppfattning.
GillaGilla
tråden said,
7 januari, 2017 den 20:39
Ja tror vi är överens där Roger, Scott Brown tror inte att nån liksom hittat på och gjort ett brev utan pekar på Klemens namnunderskrift. Jag är säker på att Smith har ett finger med i det där brevet.
GillaGilla
tråden said,
9 januari, 2017 den 10:15
Tillägg:
Roger, hur många år menar du att mannen hållit buden? Du kan ju inte räkna åren från då han låg lindad i vaggan?
Barn var undantagna buden. Du måste räkna åren från när han blev myndig i lagens mening.
GillaGilla
Roger Viklund said,
9 januari, 2017 den 19:26
Jag vet inte hur många år mannen skulle ha hållit buden, och jag menar att man inte bör dra för långtgående slutsatser av något som sannolikt inte är historia eller var avsett att tolkas bokstavligt. Jag kan bara konstatera att mannen i Hemliga Markus (både i första och andra passagen) sägs vara en neaniskos; en yngling. Samma ord (neaniskos) används för att beskriva den unge man som flyr naken i Mark 14:51–52. Huruvida en neaniskos är en man i sena tonåren eller i 25-årsåldern, därom tvistar de lärde. Det är i vilket fall en ung man och eftersom ordet används i samband med Jesus måste det rimligen avse någon som är yngre än Jesus. I berättelsen om mannen som uppfyllt alla lagens påbud står inget om hans ålder, men i parallellstället hos Matteus 19:20, 22, som ju bygger på nämnda ställe hos Markus, står också att han är en neaniskos. Likaså sägs mannen vid graven Mark 16:1–8 vara en neaniskos. Lasaros framstår i berättelsen i Joh 11 också som en ung man och ”den unge man Jesus älskade” i HM2 påminner om “den lärjunge Jesus älskade” i Johannesevangeliet.
GillaGilla
tråden said,
10 januari, 2017 den 10:07
Delvis har du rätt att det är svårt att avgöra åldern på en person,han kan ju se yngre ut än vad han är, att mannen är rik i Mark 10 antas bero på hans klädsel och sättet att tala men berättelserna är olika och påminner inte alls om varann:
I Mark.10 utspelar sig händelsen dagtid bland mycket folk som lyssnar och ser, när mannen frågar: ”Gode Mästare, vad skall jag göra för att få evigt liv till arvedel?” Alla som är där får höra liknelsen inte bara mannen som frågar.
I HM vill ynglingen bara umgås med Jesus och han får det hur mycket han vill, sedan beordrar Jesus honom till huset mitt i natten för att avslöja en ”hemlighet” endast avsedd för dom. Ingen annan får del av det som är värdefullt utan dem ska girigt ha allt för sig själva.
Jag vet att Scott Brown tolkar ”hemlighet” ”dold kunskap” men han fattar texten fel.
GillaGilla
Roger Viklund said,
10 januari, 2017 den 18:34
Fast de andra lärjungarna sägs redan tidigare ha fått ta del av Guds rikes hemligheter: ”Han [Jesus] sade: ’Ni har fått veta Guds rikes hemlighet, men för dessa som står utanför är allt bara liknelser’.” (Mark 4:11)
GillaGilla
tråden said,
11 januari, 2017 den 18:49
Ja, och jag hade hållit med dig, om inte Jesus styrt ynglingen till ett hus mitt i natten helt ensamma för att njuta av ”hemligheten”, och om Klemens sagt så till Teodoros ; att Karpokrates gärna kunnat fått se evangeliet men att han är upprörd över att han förvanskat det, än att han tycker Karpokrates lagt näsan i blöt och lurat till sig evangeliet och hellre uppmanar Teodoros till lögn.
Har du någon förklaring till det?
GillaGilla
Roger Viklund said,
11 januari, 2017 den 23:53
Jag upplever inget problem och förstår följaktligen inte vad jag ska förklara.
GillaGilla
tråden said,
12 januari, 2017 den 14:06
Varför hänvisade du till Mark 4:11 där får ju lärjungarna och alla andra som vill del av hemligheten även om alla inte fattade dem utan såg dem som liknelser,om du inte har några problem med att HM endast var avsedd att i hemlighet läsas av några få 😬
GillaGilla
Roger Viklund said,
12 januari, 2017 den 18:07
Därför att samma uttryck med att Jesus inviger lärjungarna i Guds rikes mysterier (eller hemligheter) används där, som används i HM om den ”lärjunge” Jesus inviger.
GillaGilla
tråden said,
12 januari, 2017 den 16:26
Tillägg: Wiki : Scott Brown anser att ”Morton Smith har feltolkat uppgifterna om evangeliet, och invänder mot Smiths översättning av grekiskans mystikon euangelion till att vara ett ”hemligt evangelium” ”. Jag delar Mortons Smiths tolkning.
GillaGilla
Roger Viklund said,
12 januari, 2017 den 19:38
Låt mig i vilket fall klargöra förhållandena. ”To mystikon euangelion” (τὸ μυστικὸν εὐαγγέλιον), det mystiska evangeliet. Grekiskans mystikos har två huvudbetydelser, ”mystisk” och ”hemlig”. Det går alltså lika bra att översätta ”to mystikon euangelion” till ”det hemliga evangeliet” som till ”det mystiska evangeliet”. För att därför kunna avgöra vilken översättning som är den troligaste måste man tolka uttrycket i ljuset av det sammanhang texten ger. Morton Smith valde att översätta adjektivet mystikon till ”hemliga” (secret), och med den därmed följande uppfattningen att själva evangeliet skulle ha varit hemligt. En besvärande omständighet för oss är att ordet mystiskt i svenskan i dag snarats har fått bibetydelsen av ”hokus pokus”, vilket inte speglar den betydelse ordet hade på Klemens’ tid.
Det berörda textpartiet (II:12, också mystikon i II:6) lyder i min översättning: ”Inte heller skall man, när de framlägger sina lögnaktiga påståenden, medge att det är Markus’ mystiska evangelium, utan man skall förneka det rent av under ed.” Morton Smith översatte till: ”nor, when they put forward their falsifications, should one concede that the secret Gospel is by Mark, but should even deny it on oath.” Nyckelpassagen är “that the secret Gospel is by Mark”. Därigenom ges intrycket dels att evangeliet är hemligt, dels att man ska förneka att detta evangelium är skrivet av Markus.
Morton Smith skriver att Klemens använder ordet mystikos både i betydelsen ”hemlig” och i betydelsen av sådant ”som hänför sig till mysterier”, och att det är omöjligt att veta vilken av betydelserna han avser. (Morton Smith, Clement of Alexandria and a Secret Gospel of Mark, s. 24) Smith var alltså fullt medveten om problemet. Scott Brown visar att när Klemens använder ordet i liknande sammanhang avser han mysterier, något som också är sant för andra kyrkofäder verksamma vid samma tid.
Men vad är det Theodoros ska förneka? Han kan ju inte gärna förneka att Markus skrivit ”Markusevangeliet”. Eftersom det vore ologiskt att förneka författarskapet tolkar Smith det så att själva evangeliets existens ska förnekas. (Morton Smith, Clement of Alexandria and a Secret Gospel of Mark, s. 53–54) Därför väljer han att översätta texten till “nor … should one concede that the secret Gospel is by Mark”, alltså “inte heller … bör man medge att det hemliga evangeliet är skrivet av Markus”. Men detta är inte den mest rättframma och uppenbara översättningen utan en översättning som visserligen är möjlig men tillkommen just för att begripliggöra texten – under förutsättning att man väljer att översätta till ”hemlig”. En bättre översättning vore ”inte heller … skall man medge att det är Markus’ mystiska evangelium”. Med översättningen till mystisk blir betydelsen också klarare. Därmed säger inte Klemens åt Theodoros att förneka evangeliets existens. Detta vore rätt utsiktslöst, då uppenbarligen karpokratianerna har tillgång till sitt evangelium. I stället uppmanar Klemens Theodoros att under ed förneka att karpokratianernas version av Markus’ mystiska evangelium är densamma som Markus’ äkta mystiska evangelium.
GillaGilla
tråden said,
13 januari, 2017 den 17:59
Ja det är en teori som du och Scott har men varför ger inte Klemens Theodoros i uppdrag att han tar med sig evangeliet, det gör väl mer nytta om han kan visa upp det för alla än att det ligger gömt i en låst låda i en kyrka i Alexandria? Håller du med mig om det?
GillaGilla
Roger Viklund said,
14 januari, 2017 den 09:15
Vi får väl utgå från att orsaken är det som Klemens trodde och redogjorde för; att evangeliet var avsett för endast dem som var i färd med att invigas i de stora mysterierna:
GillaGilla