Förtalet av Morton Smith som en illvillig homosexuell bedragare

Morton Smith

Sommaren 1958 hittade Morton Smith en avskrift av ett brev inuti en bok i munkklostret Mar Saba, utanför Jerusalem. Brevet utgavs vara skrivet av Klemens från Alexandria (ca 150–215 vt) och det innehåller utdrag ur ett dittills okänt evangelium, som nu allmänt går under namnet ”Hemliga Markusevangeliet”. Enligt Klemens skrev evangelisten Markus också en längre version av sitt evangelium och detta längre evangelium innehöll undervisning för de mer avancerade adepterna.

Allt sedan Morton Smith offentliggjorde sitt fynd har misstankar riktats mot honom själv för att ha förfalskat brevet. Detta inlägg ska dock inte primärt beröra frågan om Morton Smith förfalskade Klemensbrevet eller ej. Den enda professionella undersökning som är gjord av handstilen i det brev som synes vara grekisk 1700-talshandstil, utfördes faktiskt först i fjol på uppdrag av Biblical Archaeology Review. Man anlitande en professionell handskriftsanalytiker vid namn Venetia Anastasopoulou för att jämföra handstilen i brevet med den Smith uppvisar i de 27 prov på hans autentiska handstil som man lyckades uppbringa som jämförelsematerial. Hennes rapport finns till beskådande här. Hennes slutsats var den att Klemensbrevet skrivits av en välutbildad, tränad och skicklig skribent:

“The whole writing shows freedom, spontaneity and artistic flair. It also shows a skilful penmanship of a well educated and trained writer who uses the language effectively in expressing his thoughts”. (s. 13)

Hennes omdöme om Morton Smiths förmåga att skriva grekiska var den att han skrev som en skolpojke

“… the Greek words are written letter-letter as copy book at a lower speed, without ease and the range of variations is very limited. His writing is like that of a school student. It is obvious that his hand is not familiarised in Greek writing so as to be able to use it freely and with ease and be able to express thoughts and beliefs.” (s. 18)

Hon skriver vidare att det är mycket sannolikt att Morton Smith inte förmått att imitera brevet.

”It is my professional opinion that the writers of the questioned document of ‘Secret Mark’ on the document listed as Q1, Q2 an Q3 and Morton Smith’s handwriting on the documents listed as K1 – K27, are most probably not the same.
Therefore it is highly probable that Morton Smith could not have simulated the document of ‘Secret Mark’.”

Men jag vill i detta inlägg betona de dubbla anklagelser och det förtal som riktats mot Morton Smith gällande dels hans påstådda homosexualitet, dels hans illvilliga avsikt att därför framställa Jesus som en bög.

Jag kände inte Morton Smith och har ingen som helst uppfattning om hur han var som person. Uppriktigt sagt bryr jag mig heller inte om den saken eller vilken hans sexuella läggning var. Han förefaller ha varit en smått excentrisk person, men det måste man få vara om man vill. Han hade uppenbarligen både sina belackare och beundrare.

Jag vill emellertid belysa frågan om sanningskravet och förtalsproblematiken. Det påstås överallt, vitt och brett, att Smith var homosexuell. Vad jag då efterfrågar är bevisen för detta? Det sägs ha varit allmänt känt att han var homosexuell. Detta låter på mig som ren ryktesspridning och rent förtal. Vad baseras dessa uppgifter på? På Morton Smith själv? Mig veterligt har han aldrig kommit ut! Han har inte efterlämnat någon skriftlig bekännelse. Ingen har trätt fram och berättat om hans homosexuella eskapader. Faktum är att det inte finns några bevis för att han verkligen var homosexuell. Tvärtom har vi två vittnesmål som tyder på motsatsen.

I ett brev till Biblical Archaeology Review får vi veta att Ethne H Chestermans mamma sällskapade med Morton Smith. Från sent 1957 till 1958, alltså under den period då Smith ska ha förfalskat brevet, hade han ett förhållande med Miriam Chesterman.

I ett annat brev till BAR skriver professor emeritus vid Tel Avivs universitet, Anson F. Rainley, att David Flusser berättade för honom att Morton hade en judisk flickvän under sin vistelse i Jerusalem 1941. Rainley skriver vidare att han anser att påståendena att Morton var homosexuell bara var en del av den pågående kampanjen vid den tiden att finna homosexuella överallt. Rainley själv tror att Morton Smith bara var en anglikansk präst vars kärleksaffär havererade och han dömde sig själv till ett livslångt ungkarlsliv.

Och här ligger själva kärnan i resonemanget. Den huvudsakliga orsaken till att man påstår att Morton Smith var homosexuell synes vara att han var ungkarl. Men detta är verkligen ingen grund för att antaga något sådant. Jag känner själv till en person som valde att leva sitt liv i ensamhet efter att hans ungdomskärlek lämnat honom. Det finns således inga bevis alls för att Morton Smith var homosexuell, endast indicier på att han INTE var det.

Nästa del berör själva motivet. Och här kommer vi in på en mörkare sida. I det första fallet rörande hans sexuella läggning, kan väl bara konstateras att folk (inklusive många forskare) bara är så villiga att tro något om det passar deras motiv. De kunde kanske ha frågat efter vilka bevis som förelåg?

”Han var själv homosexuell, något som var en väl bevarad hemlighet på 1950-talet. Och så hade han fått avslag när han sökte en tjänst vid Brown University och då velat demonstrera sin intellektuella överlägsenhet genom att dra till med någonting i den här stilen.” (Craig A. Evans i Lee Strobels bok ”Vilken Jesus ska jag tro på?)”

I det andra fallet handlar det mindre om godtrogenhet och mer om en konstig sorts fördomsfullhet. Resonemanget ser ut på ungefär följande vis.

I Hemliga Markus sägs en ynglig iförd ett linneskynke på sin bara kropp komma till Jesus och stanna hos honom den natten, medan Jesus lär honom om Guds rikes mysterium. Uppenbarligen väcker detta tankar (och känslor) om att de skulle ha varit involverade i någon form av sexuell akt. Att döma att reaktionerna synes främst kristna upptäcka denna homosexualitet. Givetvis sägs inget sådant i texten utan det är helt och hållet en tolkning, eller kanske hellre en fri fantasi, som uppkommer i uttolkarens medvetenhet.

Icke desto mindre slås nu fast att denna text påstår att Jesus var homosexuell. Sedan påstås på samma lösa boliner att Morton Smith var homosexuell. Därefter kommer den mest häpnadsväckande ologisk krumbukten. Nämligen att EFTERSOM Morton Smith VAR homosexuell, hade han en önskan att skada kristendomen, en önskan att förfalska ett brev, en önskan om att framställa också Jesus som homosexuell. Puh!

Varför i hela friden skulle han ha sådana illvilliga avsikter BARA FÖR att han var homosexuell (vilket han kanske inte ens var)? Detta med att tillskriva någon vissa egenskaper eller vissa motiv enbart för att de är av ett visst ursprung eller har en viss sexuell läggning, känns inte helt okej. Låt säga att någon hittar en liknande berättelse där Jesus inviger Maria Magdalena. Ska vi då misstänka att upptäckaren har förfalskat denna skrift EFTERSOM denne visar sig vara heterosexuell? Varför i himmelens alla dagar skulle en homosexuell person ha större motiv än andra att begå brott (förfalskning och bedrägeri) bara för att denne är homosexuell?

Det finns således inga bevis för att Morton Smith var homosexuell. Och skulle han ändå ha varit det utgör det inget som helst motiv till att förfalska en antik kristen text.

Roger Viklund 2010-07-28

1 kommentar

  1. Bengt Bengtsson said,

    28 juli, 2010 den 20:14

    Ja, du, Roger! Fördomar finns det gott om. Själv råkade jag för några år sedan ut för en kommentar, drypande av antydningar och menande ögonkast att jag nog var homosexuell, därför att jag var ägare till och användare av en damcykel!

    Fram till dess hade jag inte haft ens en tanke på att det skulle vara bögigt värre att grensla en damcykel. Men efter denna incident började jag göra en del förfrågningar bland vänner och bekanta av olika åldrar.

    Jo, faktiskt kunde ett mönster urskiljas. I framför allt tonåringars och i äldre seniormedborgares ögon är det inte helt ovanligt att betrakta en man med damcykel som bög.

    Lever man dessutom ett singelliv, ser någorlunda bra ut (enligt vissa) och förflyttar sig med hjälp av en damcykel samt sommartid gillat att gå i sandaler strumplös – ja, då är det som om man bure på Vilddjurets märke i pannan.

    Särskilt bland kristna människor tillhöriga ”sektförsamlingar” som Jehovas Vittnen, mormonkyrkan och en rad pentekostala kyrkosamfund är homofobin vida utbredd. Jag säger bara: Se på Livets Ord och pingstförsamlingen i Knutby.

    I den mån homosexuella ses som lika värdefulla som alla andra av Herren Gud skapade människor är detta påfallande ofta en läpparnas bekännelse, i en sorts strävan att vara PK, politiskt korrekt. Men i hjärtat fortsätter merparten av dessa kristna att anse, att den som är homosexuell har sålt sin själ till Satan och därför dels har ett lägre människovärde och dels är en allmänt opålitlig och oärlig person (som alla i Satans gäng självklart är).

    Jag tror att den misstro som Morton Smith råkade ut för under sin levnad och kanske än mer efter sin bortgång bör ses mot denna bakgrund, Roger. Genom att släppa upp homofobin till ytan kan de kristna lätt som en plätt avfärda både Morton Smith och Hemliga Markusevangeliet som Satans lika diskreta som infernaliska sätt att försöka slå blå dunster i rättroende kristna.

    Förresten, var inte Morton Smith skallig också, åtminstone mot slutet av sin levnad? Om Herren Gud verkligen hade älskat honom, borde väl Morton Smith i så fall ha fått behålla sin ungdoms hårsvall? *ironi*

    Hur kristna resonerar har inte upphört att fascinera mig och kommer nog inte att göra det framdeles heller. Häromdagen hade jag en diskussion med en bokstavstroende kreationist om varför människans arvsmassa innehåller blott 23 par kromosomer medan övriga primater som schimpanser, gorillor och orangutanger har 24 kromosompar i sitt genom. Indikerar inte det att vi människor är väsensskilda från de andra människoaporna? Dvs skapade av Herren Gud till Hans avbild (in imaginem Deo) – till skillnad från de andra människoaporna?

    Jo, det skulle man ju faktiskt kunna hålla med om – ifall det inte ginge att visa att människans arvsmassa innehåller en kromosom som uppvisar tydliga tecken på att vara två ”kromosomkorvar” som fusionerat, alltså smält samman till en lite större ”kromosomkorv”, ände mot ände.

    Faktum är att kromosom nr 2 i det mänskliga genomet uppvisar just en sådan fusioneringsprocess, dvs att två kromosomer har smält ihop till en enda!

    Inuti – i mitten av – en ”kromosomkorv” finns det något som kallas för centromerer. De spelar en viktig roll vid celldelningen. Sedan i ”kromsomkorvens” ytterändar finns det telomerer. Utseendemässigt kan dessa strukturer sägas påminna om mattfransar.

    Alltnog, i den mänskliga kromosom nr 2 finns det två olika centromerstrukturer, varav den ena är placerad i viloläge/off-läge, dvs blott en av dem är aktiverad. (Vem vet, Herren Gud kanske skapade två st, så att det skulle finnas en i reserv om en av dem gick åt helvete, f´låt uttrycket?)

    Men inte nog med det. Dessutom kan man hitta telomerliknande strukturer INUTI den ”kromosomkorv” som kallas kromosom nr 2. Detta är förstås lika sensationellt och unikt som att finna en matta med mattfransar inte bara i mattans båda ändpartier utan även mitt inne i mattan.(Må den som sett en sådan matta räcka upp handen eller skriva om detta här i din blogg, Roger.)

    Allt detta tyder självklart på att två ”kromosomkorvar” någon gång under evolutionens/utvecklingens gång rimligen måste ha dockat likt två rymdfarkoster ände mot ände för att sedan ”smält samman” i detta läge.

    Därför har det blivit 23 par kromosomer i det mänskliga genomet i stället för de 24 par som den gemensamma anfadern till alla primater bör ha burit på i sina celler.

    Vill du veta vad som hände, när jag berättade detta för kreationisten? Jo, han förklarade det hela med att Herren Guds vägar är outgrundliga, och att Gud – om det nu var sant det som jag berättade, förstås – antagligen låtit göra så här för att sätta människors tro på prov. Den som tror på Herren Gud TROTS förekomsten av den här sortens tydliga indikationer på en evolution utan gudomlig inblandning ens på startruta 1 s a s, visar sig genom sin ”blinda” och förbehållslösa gudstro värdig att få komma till himmelen efter sin död.

    Något liknande är det med de kristnas homofobi, vill jag påstå. Det sekulära svenska samhället lär ut att homosexualitet ända sedan 1979 är ett helt normalt tillstånd (före 1979 klassades homosexualitet som sinnessjukdom), så detta är PK-åsikten. Men Bibeln tar ju ingen hänsyn till hur man ska tänka i ett modernt sekulärt samhälle utan fördömer likafullt homosexualitet som en synd mot Gud/Skaparen själv.

    Därav följer, enligt ett traditionellt kristet sätt att resonera, att homosexualitet EGENTLIGEN är en synd, ett avståndstagande från Gud. Och den som tar avstånd från Gud är en opålitlig och oärlig människa, en Satans hantlangare.

    Med andra ord: Om en forskare är homosexuell, kan man aldrig lita på hans forskningsresultat. Alla homosexuella drivs förmodligen av en hemlig agenda som syftar till att främja Satans försök att störa och intervenera i den gudomliga skapelseplanen.

    Därför kan allt som Morton Smith har rört vid, bildligt eller bokstavligt talat, klassas som icke-tillförlitligt och som försök till att skymma storheten i den gudomliga skapelsen för att i stället försöka hjälpa fram Satan till en plats i solen.

    Konstigare än så är det nog inte. Anser jag.

    Gilla


Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: