Jag har länge undrat över det tillsynes bristande intresset för det så kallade Hemliga Markusevangeliet. Jag kan inte säga att jag förstår vad det beror på. Visserligen kan jag föreställa mig ett antal orsaker till varför folk väljer att inte i större utsträckning fördjupa sig i detta evangelium, men ingen förklaring är mig tillfyllest. Sannolikt finns där många anledningar till detta och de kan kanske var för sig förklara ointresset hos skilda grupper.
1) En förklaring skulle kunna vara att folk inte känner till det Hemliga Markusevangeliet (Den symboliskt utformade förlagan till Markusevangeliet – populärt benämnd Hemliga Markusevangeliet). Men jag tycker ändå att det borde vara känt bland merparten av de individer som intresserar sig för kristendomens uppkomst.
2) En annan förklaring skulle kunna vara att man är så övertygad om att det är en förfalskning att man därför inte fäster någon större vikt vid det. Det skulle kunna förklara en del av ointresset. Så skrev ju Birger Olsson i samband med att han tog upp min bok Den Jesus som aldrig funnits i Svensk exegetisk årsbok, 74 (2009) under rubriken Jonas Gardell och andra: Om Jesu återkomst på den svenska bokmarknaden, att Hemliga Markus nu har ”visat sig vara en nutida förfalskning”. Då jag kontaktade honom och frågade varifrån han fått den uppfattningen ändrade han sig och skrev: ”När jag skrev min artikel hade jag just diskuterat Stephen Carlson, The Gospel Hoax (2005) med en kollega och tyckte att frågan om äktheten var färdigbehandlad. Men jag ser att debatten fortsätter.” (En betraktelse över Birger Olssons artikel i SEÅ) Så kanske lever många i någon sorts vanföreställning om att det skulle vara bevisat att det rör sig om en förfalskning. Det är dock underligt då inga egentliga bevis för eller ens tydliga indicier på detta föreligger.
3) Kanske tror man att evangeliet, även om det är äkta, är en senare gnostisk skapelse genom att material har lagts till Markusevangeliet. Därmed skulle evangeliet ha mindre betydelse. Detta kan vara en delförklaring till varför man inte fördjupar sig mer i exegetik över evangeliet.
4) Kanske forskarna helt enkelt avvaktar. I brist på faktiska handskrifter att undersöka och faktiska bevis för att evangeliet alls har funnits i forntiden, avvaktar man. Men detta är i så fall ett märkligt förfarande, då detta aldrig tidigare har avhållit forskare från att utföra omfattande exegetiska studier. Jag tänker då främst på Q, det hypotetiska evangelium som många antar har legat till grund för det material Lukas och Matteus har gemensamt, men som saknas hos Markus. Ingen kyrkofader (eller någon annan) hänvisar till Q och vi har inget enda fragment bevarat av skriften. Det har ändå inte hindrat att många, många hyllmeter av böcker som behandlar Q har skrivits. Så avsaknad av faktiska bevis har tidigare inte avhållit forskare från att genomföra textkritiska studier på ett dokument som vi faktiskt inte har det minst bevis för att det någonsin har funnits. Varför skulle det då avhålla dem från att göra detsamma med Hemliga Markus?
5) Kanske är det så att ”ingen” vill ha ett hemligt Markusevangelium? För kristna kan varje tanke på ett evangelium som är tidigare än de fyra sanktionerade, utgör en grund för dessa och dessutom innefattar både symbolik och en hemlig lära för utvalda, vara i grunden motbjudande. Detta skulle kunna förklara hur annars noggranna bibelforskare som Craig A. Evans inte bara framför uppgifter som visats vara felaktiga, han dessutom för fram plattityder och ibland rena osanningar, allt för att påvisa att evangeliet är ett falsarium. Dessutom gör han det med en illa dold belåtenhet. (Tusen och en osanning: Vad är sant och inte hos Lee Strobel och Craig A. Evans?) Kritiska bibelforskare å andra sidan kanske heller inte vill ha ytterligare ett tidigt evangelium som krånglar till förklaringarna på evangeliernas tillkomst. Sammantaget skulle då de allra flesta inte vilja att Hemliga Markusevangeliet var äkta och därför vara nöjda så länge ingen annan heller rotar i problematiken. En sorts tystnadens överenskommelse alltså! Jag vill inte gärna tro att denna konspiratoriska förklaring är sann i någon större utsträckning.
I vilket fall utgör Hemliga Markusevangeliet, om det är äkta och om det är tidigt, en av de viktigaste pusselbitarna i vår förståelse för kristendomens uppkomst. Att då underlåta att utföra forskning på det bara för att det kan tänkas vara en förfalskning eller i varje fall vara efterkanoniskt, anser jag vara blasfemiskt.
Roger Viklund, 2010-07-27
Jesus granskad 
Bengt Bengtsson said,
27 juli, 2010 den 22:07
God kväll, Roger! Tack för ännu ett intressant och välskrivet blogginlägg!
Jag är benägen att hålla med dig i din undran och finner efter genomläsningen av din text, att samtliga dina fem punkter om vad förklaringen till apologeters och exegeters tystnad om Hemliga Markusevangeliet kan vara är såväl plausibla som högst relevanta.
Det förtjänar i detta sammanhang att påpekas, anser jag, att din artikel om Hemliga Markus på svenska Wikipedia – se: http://sv.wikipedia.org/wiki/Hemliga_Markusevangeliet – med inte mindre än 49 fotnoter innehållande källhänvisningar och dylikt av Wikipediaredaktionen till och med har blivit inplacerad i i kategorin ”Rekommenderade artiklar” (se http://sv.wikipedia.org/wiki/Kategori:Wikipedia:Rekommenderade_artiklar ), ett kvalitetstecken så gott som något, i synnerhet om man beaktar att i skrivande stund blott sammanlagt 404 artiklar i svenska Wikipedia har erhållit den sortens kvalitetsmärkning.
Om jag måste välja mellan de fem av dig här ovan diskuterade tänkbara förklaringsalternativen till den besvärande tystnaden från prokristet håll, satsar jag på det som du tar upp i pkt 5, dvs att det mycket väl kan röra sig om en tystnadens överenskommelse Kristustroende bibelforskare emellan.
Detta av det enkla skälet att jag också har mötts av tystnad när jag i olika religionsbloggar har försökt få till stånd en dialogliknande debatt/diskussion om saker som står att läsa i den heliga Skrift.
Ja, det har till och med inträffat att jag har blivit censurerad och fått inlägg refuserade med hänvisning, bland annat, till att mina frågeställningar är irrelevanta! Utan närmare motivering, bör jag nog tillägga.
Ett exempel på en sådan som irrelevant klassad frågeställning är min ödmjuka fråga hur man ska tolka Matt 27:50-54, där det beskrivs vad som hände när Jesus gav upp andan på korset.
Folkbibelns version av bibelverserna lyder så här: 50 Men Jesus ropade än en gång med hög röst och gav upp andan. 51 Och se, då brast förlåten* i templet i två delar, uppifrån och ända ner, jorden skakade och klipporna rämnade, 52 gravarna öppnades, och många heliga som hade insomnat fick liv i sina kroppar. 53 De gick efter hans uppståndelse ut ur gravarna och kom in i den heliga staden och visade sig för många. 54 När officeren och de som tillsammans med honom bevakade Jesus såg jordbävningen och det som hände, blev de mycket förskräckta och sade: ”Denne var verkligen Guds Son.”
Med fokus på vad som står framför allt i verserna 52-53 har jag mycket svårt att förstå varför kristna bibeltroende klassar de båda verserna som irrelevanta för kristen tro.
Mina förfrågningar om tolkningshjälp av dessa bibelverser har alltså antingen förblivit obesvarade/okommenterade eller, än värre, av den kristna bloggägaren beskrivits som – direktcitat – ”irrelevant bludder” som bloggens läsare uppenbarligen bör förskonas ifrån att ta del av.
Utan att känna dig närmare, Roger, räknar jag med – och hoppas – att denna min kommentar till ditt blogginlägg får stå kvar ocensurerad, ty jag har en känsla av att hos dig, på din blogg, är det högt i tak. Till skillnad från på vissa prokristna bloggar.
GillaGilla
Roger Viklund said,
27 juli, 2010 den 22:50
Jag kan ge ytterligare ett exempel som synes styrka punkt 5. Bengt Sjöberg, bror till Stanley Sjöberg, skrev ett blogginlägg 23 november 2008 och skrev då följande om HM:
Jag bemötte detta inlägg med två efter varandra följande klarlägganden, där det sista postades 24 februari 2009. Att Sjöberg lämnar felaktiga uppgifter är i sig inget märkvärdigt och beror på att han förlitar sig på Lee Strobels bok ”Vilken Jesus ska jag tro på?”, vilken rent allmänt sett innehåller synnerligen tvivelaktig information, och när det gäller just HM, rent av undermålig. Sjöberg har således förletts av Strobel (och Craig Evans kan tilläggas).
Så långt allt väl. En sanningssträvande individ borde dock i detta läge kontrollera uppgifterna noggrannare. Men Sjöberg väljer att på nytt publicera samma och därmed lika felaktiga uppgifter, då 19 april 2009, således 2 månader efter att jag har påtalat att uppgifterna inte är riktiga. Uppenbarligen handlar det här i första hand om att trumma ut ett budskap oavsett om det är sant eller ej.
GillaGilla
Kvist G-Jönsson said,
29 januari, 2014 den 17:46
Eller en enklare förklaring: Inget av det som framkommer i brevet är särskilt viktigt, så det spelare ingen större roll om det är äkta eller inte.
GillaGilla