Thallos och Flegon som Jesusvittnen. Del 4 – Solförmörkelsen

Thallos och Flegon som Jesusvittnen. Del 1
Thallos och Flegon som Jesusvittnen. Del 2
Thallos och Flegon som Jesusvittnen. Del 3
Thallos och Flegon som Jesusvittnen. Del 5
Thallos och Flegon som Jesusvittnen. Del 6
Thallos och Flegon som Jesusvittnen. Del 7

I den text där Georgios Synkellos i början av 800-talet citerar ur Julius Africanus’ försvunna 200-talsverk Historia antyds att Thallos skulle ha beskrivit det mörker som ”sänkte sig över hela världen” i samband med Jesu död på korset. Africanus hävdar att Thallos avfärdar ”detta mörker som en solförmörkelse” och han anser det vara nonsens, emedan solförmörkelser aldrig kan inträffa vid den judiska påsken eftersom månen vid den tiden befinner sig på fel ställe för att kunna skymma solen. Vidare ska Africanus ha skrivit:

”Flegon redogör för att under Tiberius Caesars regeringstid inträffade en fullständig solförmörkelse vid fullmåne från den sjätte till den nionde timmen. Det är tydligt att det är denna som avses.”

Jag ämnar att framöver belysa vad Flegon och Thallos egentligen kan tänkas ha skrivit. Som det nu är har vi endast Africanus’ tolkning av det han anser att de har skrivit, eller eventuellt det som i ett senare skede tillagts Africanus av senare kopister. I detta skede vill jag emellertid belysa frågan om solförmörkelser som sådana, hur de uppkommer, när de inträffar och framför allt när och var de har inträffat. Med dagens teknik kan vi med stor noggrannhet beräkna de historiska solförmörkelserna och även förutse när och var de kommer att uppträda i framtiden. Jag har förlitat mig på de uppgifter som gratis finns tillgängliga på USA:s rymdfartsstyrelse NASA:s Eclipse Web Site.

Det är visserligen så att Africanus avfärdar uppgiften (som också förekommer i Lukasevangeliet) om att mörkret berodde på en solförmörkelse. Africanus har alldeles rätt i att solförmörkelser aldrig kan inträffa under den judiska påsken. Samtidigt hävdar Africanus att både Thallos och Flegon (eller så kan man i alla fall tolka texten) har beskrivit mörkret som en solförmörkelse och därmed rapporterat om en solförmörkelse.

Det är viktigt att inse att Thallos’ påstådda referens till solförmörkelsen vid ”Jesu död” faller redan vid första anblicken, eftersom som sagt ingen solförmörkelse kan inträffa vid den judiska påsken. Den judiska påsken infaller alltid vid fullmåne och solförmörkelser kan inte inträffa vid fullmåne eftersom månen då i förhållande till solen befinner sig på motsatt sida om jorden. Månen kan därför inte träda mellan solen och jorden och hindra solens strålar från att träffa jorden. Såvida ”Jesu död” inföll vid den judiska påsken, inträffade det aldrig någon solförmörkelse vid hans död. Redan denna första insikt borde avhålla folk från att åberopa Thallos som Jesusvittne.

Om Thallos verkligen har rapporterat om en solförmörkelse vid ”Jesu död” under den judiska påsken, hade han i så fall ingen kännedom om den solförmörkelsen, eftersom den inte kan ha inträffat. Hade han kännedom om en solförmörkelse, kan den inte ha haft något samband med ”Jesu död” vid tiden för påsken.

Under nollhundratalet (första århundradet, åren 1–99 vt) förekom totalt 248 solförmörkelser om man räknar över hela jorden. Det betyder 1 solförmörkelse ca var 5:e månad och varje år sker mellan 2 och 5 solförmörkelser. Av dessa 248 solförmörkelser var 58 totala, vilket betyder att månen skymde hela solen och det därmed blev mörkt nästan som på natten på de platser som omfattades av den totala solförmörkelsen. En sådan solförmörkelse inträffar alltså ungefär vartannat år. Den inträffar på skilda platser och medan jorden snurrar förflyttas också solförmörkelsen längs en linje som oftast är endast några mil bred men som normalt vandrar genom flera länder.

Utöver de 58 totala solförmörkelserna förekom också 75 (av de totalt 248) som är så kallat ringformiga, vilket betyder att månen visserligen ligger mitt för solen men befinner sig för långt från jorden för att täcka hela solskivan, varför denna strålar runt omkring månen och det därmed inte blir fullt så mörkt.

En total solförmörkelse kan vara olika länge, alltifrån endast i några få sekunder till över sju minuter. Men man kan uppleva att det är mörkare under ungefär en timmes tid medan månen passerar framför solen.

De återstående ca 50 procent av solförmörkelserna som uppträde på jorden var så kallade partiella, alltså månen täckte endast en del av solen. Därutöver kommer alla totala och ringformiga solförmörkelser samtidigt att vara partiella på andra platser utanför deras kärnområden.

Om det nu sker en fullständig solförmörkelse ca vartannat år betyder det inte att så sker på varje plats på jorden. Tvärtom är en fullständig solförmörkelse något mycket ovanligt och har man tur får man kanske uppleva en sådan vid ett tillfälle under sin livstid. Judeen var i detta avseende inget undantag. Den enda totala solförmörkelse som inträffade i Judeen och därmed Jerusalem under det första århundradet inträffade 27 december år 83 och den varade i 1 minut och 33 sekunder. Alla övriga solförmörkelser i Jerusalem under det första århundradet var partiella. Faktum är att därefter fram till vår tid har det endast varit två ytterligare totala solförmörkelser i Jerusalem (vad jag kunnat hitta), då 10 mars år 601 och 20 augusti år 993.

Här under följer de partiella solförmörkelser som förekom i Jerusalem under Pilatus’ tid som prefekt i Judeen åren 26–36:

Datum Typ Inledning Max Slut
06 feb år 26 Partiell 07:24:07 08:40:37 10:08:33
26 jan år 27 Partiell 16:35:06 17:06:20 17:07(s)
24 nov år 29 Partiell 09:22:15 10:44:13 12:12:06
28 apr år 32 Partiell 07:28:14 07:47:21 08:06:51
12 sep år 33 Partiell 10:54:49 11:58:21 12:59:29
01 sep år 34 Partiell 11:46:40 12:58:19 14:06:27

Som synes förekom ingen total solförmörkelse under denna tid, ej heller någon partiell solförmörkelse under den judiska påsken (vilket i och för sig är en omöjlighet). Denna infaller normalt i mars eller april och den enda partiella solförmörkelse som därmed kan komma på tal är den som inträffade 28 april år 32. Men eftersom det inträffade en solförmörkelse vid den tiden vet vi att det då inte var den 15 nisan när den judiska påsken infaller. Antingen var det ca den 30 nisan eller så nästa månadsskifte.

Noterbart är också att tabellen följer den julianska kalendern, vilken vid olika tider avviker från den gregorianska som vi använder. Dock rör det sig vid denna tid maximalt om endast några få dagars avvikelse.

I nedanstående bild återges solförmörkelserna under perioden 21 till 40 vt, alltså innefattande den tid då Jesus kan tänkas ha avrättats. De blå fälten visar de områden där man upplevde total solförmörkelse och de röda fälten återger områden där man upplevde ringformig solförmörkelse. Genom att klicka på bilden öppnas den uppförstorad i ett eget fönster och det går då också att läsa när dessa solförmörkelser inträffade.

En snabb titt ger vid handen att det under denna period endast förekommer en total (blå) solförmörkelse som ligger i närheten av Jerusalem. Därutöver förekommer också en ringformig (röd) solförmörkelse som ligger rätt långt söder om Jerusalem och som inträffade 6 februari år 26. Men för vårt vidkommande är det den totala som sågs en bit norr om Israel som är den intressanta. Det området återges i bilden inunder.

Den röda linjen återger zenit för solförmörkelsen (den plats där solförmörkelsen är mest total och samtidigt varar längst) medan de blå linjerna visar gränserna för när den totala solförmörkelsen övergår till att bli partiell. Denna solförmörkelse inträffade 24 november (enligt den julianska kalendern) år 29. Den rödbruna ringen täcker Jerusalem med omnejd, där denna solförmörkelse har synts som partiell. Det rödbruna området vid Svarta havets södra kust återger den forntida romerska provinsen Bithynien eller Bithynia et Pontus där Plinius den yngre verkade som ståthållare åren 111–113. Minns vad Julius Africanus enligt Synkellos ska ha skrivit:

”Flegon redogör för att under Tiberius Caesars regeringstid inträffade en fullständig solförmörkelse vid fullmåne från den sjätte till den nionde timmen. Det är tydligt att det är denna som avses.”

Faktum är att vi har andra rapporter om vad Flegon egentligen skrev, och så här skriver kyrkofader Eusebios i sin Chronicon:

”I enlighet med de profetior som i förväg hade förebådat honom, genomled Jesus Kristus sin pina i Tiberius’ artonde år [32 vt]. Och i ett annat grekiskt kompendium finner vi en händelse från samma tid dokumenterad med dessa ord: ’solen förmörkades och Bithynien drabbades av en jordbävning, och i staden Nicaea föll många byggnader.’ Alla dessa saker överstämmer med det som hände under Herrens lidande.  I själva verket skrev också Flegon, en framstående undersökare av olympiaderna, mer om dessa händelser i sin trettonde bok och sade detta: ’Under den 202:a olympiadens fjärde år [år 32] inträffade vid den sjätte timmen [klockan tolv på dagen] en mäktig solförmörkelse som överträffade varje tidigare. Den förvandlade dagen till ett sådan nattens mörker att stjärnorna kunde ses på himlen, och i Bithynien skälvde jorden och störtade många byggnader i staden Nicaea’.”

Nu kan följande iakttagelser göras:

1)      Flegon har enligt detta inte nämnt något om Jesus, såsom man kan förledas att tro av det Africanus ska ha skrivit.

2)      Solförmörkelsen ska ha inträffat år 32, men den enda totala solförmörkelse som förekommer i detta område (Bithynien) inträffade i november år 29 och var definitivt inte total i Jerusalem.

3)      Enligt Africanus skulle Flegon ha sagt att solförmörkelsen räckte från den sjätte till den nionde timmen, alltså liksom i evangelierna i tre timmar. Men i Eusebios’ citat nämner Flegon endast den sjätte timmen och han säger inget om att solförmörkelsen skulle ha pågått till den nionde timmen.

4)      Jordbävningen drabbade staden Nicaea. Det är samma stad som dagens İznik, vilken ligger i norra Turkiet i den forna romerska provinsen Bithynien. Om en jordbävning drabbar Nicaea har det naturligtvis ingen påverkan på Jerusalem som fågelvägen ligger 1080 km därifrån.

5)      Nicaea låg alldeles i den södra gränsen för den totala solförmörkelsen. Även om det inte direkt sägs var solförmörkelsen inträffade är det en rimlig tolkning att beskrivningarna avser Nicaea och Bithynien och att Nicaea dessutom drabbades av en jordbävning. Dessa båda behöver inte ha skett samtidigt och kanske var det jordbävningen som inträffade år 32 och då solförmörkelsen år 29.

I vilket fall ger detta vid handen att när Africanus kopplar Flegons vittnesmål till Jesu död är det något som han gör och inget som Flegon gjorde. Intressant är också att Eusebios talar om ett annat grekiskt kompendium som beskriver händelser som överensstämmer med det som drabbade Jesus vid hans död. Kan detta avse Thallos? I så fall sade inte heller han något om Jesu död, ty då hade Eusebios aldrig låtit bli att säga det. Uppenbart är att det är kristna som letat efter beskrivningar av naturfenomen och när man funnit sådana har man också kopplat dem (felaktigt) till de händelser man trodde hade inträffat när Jesus dog. Dessutom, som ska visas, har berättelserna vuxit med tiden och sannolikt har även handskrifterna ”förbättrats” så att de bättre ska spegla de kristna föreställningarna. Detta ska visas i kommande inlägg.

Roger Viklund, 2010-12-10

About these ads

7 kommentarer

  1. Den andre BB said,

    11 december, 2010 at 05:46

    Men om Herren ingrep, spelar det då någon roll att en solförmörkelse inte vore möjlig?

  2. 11 december, 2010 at 09:45

    Kanske inte för själva mörkret vid Jesu död. Men både Flegon och Thallos var rimligen historiker, eller kanske hellre krönikörer, och de båda verkar ha rapporterat om en solförmörkelse. Africanus (och andra) kopplar samman detta mörker med det mörker som inträffade när Jesus dog men anser att krönikörerna har fel i att det rörde sig om en solförmörkelse. Har dock dessa krönikörer rapporterat om ett mörker kan vi nog utgå från att de har rapporterat om en solförmörkelse och INTE om ett mörker skapat av HERREN. Detta gör det rätt osannolikt att de skulle ha gjort kopplingen mellan Jesu död och mörkret vid solförmörkelsen. Det är mycket rimligare anta att Africanus gjorde den kopplingen genom att krönikörerna skildrade en solförmörkelse under Tiberius’ styrestid och Africanus antog att det var det mörker som uppstod när Jesus dog (något annat fanns som visats inte) och att han därför invänder mot att de kallar detta mörker för en solförmörkelse. Som har och kommer att visas gör andra skildringar av det Flegon skrev klart att denne bara beskrev solförmörkelsen och inte nämnde Jesus. Är det någon som tror att ingen kristen skulle ha citerat det Flegon skrev om mörkret vid Jesu död om han verkligen skrivit om det? Av detta följer att Africanus har oriktigt framställt det Flegon skrev och därför också troligen oriktigt framställt det Thallos skrev; allrahelst som Eusebios sannolikt avser Thallos med den hellenistiske krönikör som också har beskrivit solförmörkelsen (utan att nämna Jesus).

  3. Den andre BB said,

    16 december, 2010 at 14:15

    ”Hadrianus var så berömmelsesuktande att han till och med skrev sin egen biografi; denna gav han till sina bildade frigivna, att publicera under egna namn. I sanning sägs det att Flegons skrifter i själva verket är Hadrianus.” – Aelius Spartianus, Historia Augusta om Hadrianus

    ”Det är därför möjligt att den Krönika som nämns i vårt citat [om Origenes som nämner Flegon] författades av kejsaren.” – Shotwell and Loomis, See of Peter, s 73

  4. 16 december, 2010 at 19:39

    Ja, Flegon kanske hette kejsar Hadrianus? Det blir litet som med Shakespeare; det kanske var någon annan som skrev hans verk. Men oavsett vilket, rör det sig om ett påstått vittne från ungefär samma tid.

  5. Den andre BB said,

    17 december, 2010 at 06:21

    Författarskapet är väl främst av betydelse när man ska bedöma trovärdigheten i en utsaga.

  6. Kurt said,

    9 juli, 2013 at 16:47

    Guds makt över solljuset. Den dag Jesus hängdes på tortyrpålen blev det mörker över hela landet från sjätte timmen (kl. 11–12) ända till nionde timmen (kl. 14–15). (Mt 27:45; Mk 15:33) Lukas skildring tillfogar att det blev mörkt ”därför att solljuset uteblev”. (Lu 23:44, 45) Detta kan inte ha berott på att månen orsakade en solförmörkelse, som några menar, eftersom detta hände vid tiden för påsken, och då är det alltid fullmåne. Solförmörkelser uppträder i anslutning till nymånen (då månen befinner sig på samma sida av jorden som solen), vilken inföll först omkring två veckor efter påsken.
    Långt innan den här händelsen hade Jehova gett prov på sin förmåga att utestänga solljuset. Det var när israeliterna befann sig i Egypten. Under den nionde plågan blev egyptierna insvepta i ett mörker som var så tjockt att man kunde ”ta på” det. Det varade i tre dagar, längre än någon solförmörkelse orsakad av månen. Dessutom hade israeliterna samtidigt ljus i det närliggande Gosen. (2Mo 10:21–23)

    http://wol.jw.org/sv/wol/d/r14/lp-z/1200004260?q=solf%C3%B6rm%C3%B6rkelse&p=par

    God’s Power Over the Sunlight. The day Jesus was fastened to a torture stake, from the sixth hour (11:00 a.m. to 12 noon) until the ninth hour (2:00 to 3:00 p.m.) a darkness fell over all the land. (Mt 27:45; Mr 15:33) Luke’s account adds that the darkness fell “because the sunlight failed.” (Lu 23:44, 45) This could not have been due to an eclipse of the sun by the moon, as some think, for the darkness occurred at Passover time, which was always the time of full moon. It is about two weeks later that the moon is new, that is, in the same direction as the sun from the earth (the time when solar eclipses occur).
    Long before this occasion, Jehovah had demonstrated his ability to shut out the sunlight. This was when the Israelites were down in Egypt. During the ninth plague thick darkness enveloped the Egyptians with darkness that could “be felt.” It lasted for three days, longer than any eclipse of the sun by the moon. Also, in the nearby land of Goshen, the Israelites at the same time enjoyed light.—Ex 10:21-23.
    In answering his disciples’ question as to his presence and the conclusion of the system of things, Jesus predicted unusual darkening of the sun.—Mt 24:3, 29; Mr 13:24; Lu 21:25; compare Isa 13:10; Joe 2:10, 31; 3:15; Ac 2:20; see HEAVEN (Darkening of the Heavens).

    http://wol.jw.org/en/wol/d/r1/lp-e/1200004260

    Jordbävningar har inträffat genom hela den bibliska historien, ibland på grund av naturliga geologiska krafter (Sak 14:5) och några gånger som ett direkt ingripande av Gud för att verkställa domar eller för sina tjänares skull. Områdets geologi förklarar den seismiska aktiviteten i Israels historia, en aktivitet som ännu inte upphört.
    Tempelområdet i Jerusalem ligger i ett jordbävningsområde. Moskén al-Aqsa (inte Klippmoskén), som ligger på tempelområdet, har flera gånger skadats av jordskalv.

    http://wol.jw.org/sv/wol/d/r14/lp-z/1200001240#h=6:0-6:574

    EARTHQUAKE

    A sudden tremor or a shaking of the earth’s surface as a result of forces at work within the globe. The Hebrew noun ra′ʽash refers not only to the “quaking” of the earth, or an “earthquake” (1Ki 19:11; Am 1:1), but also to the “tremors” caused by a tramping army (Isa 9:5, ftn), the “rattling” of war chariots or a javelin (Jer 47:3; Job 41:29), and the “pounding” of horses (Job 39:24). The Greek sei·smos′ (earthquake) denotes a quaking, shaking, or trembling.—Mt 27:54; compare Mt 27:51; 28:4; Re 6:13.
    Shakings and tremblings of the earth occurred throughout Biblical history, at times as a result of natural geologic forces (Zec 14:5) and sometimes as direct acts of God for judicial purposes or for purposes involving his servants. The geology of the area explains Israel’s past history of seismic activity, which still is not finished.
    The temple area of Jerusalem is situated on a line of structural weakness within the earth. The Mosque of el-Aqsa, located in the temple area (not the Dome of the Rock, which is a shrine), has been repeatedly damaged by earthquake activity.

    http://wol.jw.org/en/wol/d/r1/lp-e/1200001240#h=6:0-6:605

  7. 10 juli, 2013 at 10:17

    ”Lukas skildring tillfogar att det blev mörkt ”därför att solljuset uteblev”. (Lu 23:44, 45) Detta kan inte ha berott på att månen orsakade en solförmörkelse, som några menar, eftersom detta hände vid tiden för påsken, och då är det alltid fullmåne.”

    Lukas 23:45 GNT Morph: τοῦ ἡλίου ἐκλιπόντος ἐσχίσθη δὲ τὸ καταπέτασμα τοῦ ναοῦ μέσον

    τοῦ ἡλίου = tou hêliou = solen
    ἐκλιπόντος = eklipontos = stoppades, blockerades, hindrades

    ἐκλείπω: http://www.blueletterbible.org/lang/lexicon/lexicon.cfm?Strongs=G1587&t=NIV
    1) fail
    a) to leave out, omit, pass by
    b) to leave, quit
    2) to fail
    a) to leave off, cease, stop
    b) of the failing or eclipse of the light of the sun and the moon

    Det betyder med andra ord som du skriver att solens strålar blockerades eller ”solljuset uteblev”. Men uttrycket används specifikt om solförmörkelser.


Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggers like this: